Aftonbladet – 28 mars 1860, sida 4

BLANDADE AMNEN. En ovanlig sångare. Bland den otaliga mängen af konserter, som tör närvarande gifvas i Paris ch tillhvilka affischer öfverallt inbjuda, utmärker sig n genom följande lakoniska tillkänndgifvande: Konert gifves tisdagen d. 3 April, af Francois Delsarte. len det behöfs icke mer, ty hvem skulle icke vara .yfiken att höra Delsarte, han som annars sjunger ågenstädes och för intet pris. Det låter. otroligt, nen är icke desto mindre sannt 1846 eller 1847 tunkte könung Lmåvig Filip tilltälla eH konsert i Tuilerierna; men, såsom han sjelf sade, den gode konungen förstod och älskade ingen nan musik än Glucks kompositioner. Men det är cke alla, som kunna sjunga Gluck. Någon under: -ättade då konungen, att i en aflägsen vrå af Paris efde en artist, fattig som Job, men som förstod att ir Sitt Hjertå sjönga Guöck så, som. ännu Hvarken talienska sopraner, Legros, Rousseåu eller till och ned Adolf Nourrit förmått, och denne hette Delsarte. Valan, såde konungen, må man bedja Delsarte, att han låter mig höra denna musik, min ungdomsslädje. Låt såga honom, att då han är fattig, må han sjelf bestämma sitt pris. Hvilket som helst, ansar jag det på förhand. Delsarte biföll strax denna kungliga begäran, så shart han hörde att det gällde att sjunga Gluck. Ven då man vidrörde penningfrågan, blef D. ond, ch sade att han aldrig sjöng oftare än då det beNE bonom eller då nöden tvingåde honom derI När den dagen kommer, må man betala mig; lessförinnan kan ingen, vore han äfven en konung, örmå mig att sjunga för betalning,. Konungen harmades icke öfver svaret. Delsarte kom och hänförde alla. Då den inspire rade sångaren sjöng: Laissez-vous toucher par mes larmes! steg konungen upp och utbrast, badande i tårar: cest sublimer. När Delsarte kom hem till sin familj, sade han: Jag ville sjunga gratis, menkonungen har betalt mig.. Ett awmat äfventyr af dylik art hände honom 1850. Den mMwarande kejsaren, då ännu blott president, önskade höra Glock. Han lät fråga Delsarte, hvilket pris han bestämde för att komma och sjunga i lysbe-palatset. Delsarte svarade, att från Chaillot, ler han dolde sig som en anakoret, vore det icke ängre till Elysbe än till Tuilerierna. Han erbjöd ig att sjunga för samma pris som 1847, det antogs ;ch framgången var utomordentlig. Likväl uppsteg icke kejsaren och icke heller. utropade han: Cest sublime,. Men dagen efter konserteb kom en utskickad från Elysge med den helsningen: Presidenten sär uppdragit mig att meddela er, att hvarje gång i ger en konsert, dit man får entre mot betalning, ärbehåller han sig en biljett. Efter denna tid har Delsarte gifvit 3 eller 4 konserter, och dagen före hvar och en har han emottagit, i utbyte mot en biljett, en tusenfrancssedel från kejsaren.