— Så länge någon utsigt var att kunna i tid hejda en blind agitation och förekomma. ett tförhastadt och för Sverge och unionen menligt beslut i den norska frågan, var det oss en pligt, ehuru en ganska besvärlig och obehaglig, att följa och b lysa alla Dagligt Allebandas bemödanden att i agitationens intresse f. rvränga sakförhållanden samt angripa, nedsvärta och misstänkliggöra hvar och en, som i rättskänslans, framtidens och den förnuftiga folkfribetens namn uppträdde, för att mana till eftertanke och besinning. Sedan saken nu, hvad riksdagen och sjelfva inblandningsfrågan angår, är utagerad, och vi icke känna den ringaste lust och befogenhet att på något sätt inverka på det beslut, som konungen kan komma att fatta rörande sjelfva den mycket omtalade norska grundlagsförändringen, så kan det icke falla oss: in att fortsätta någon polemik med Dagligt Allehanda, blott och bart för att bemöta dess mot oss riktade tillmälen, osanningar. och insinuationer. Må det bladet friskt fortsätta med dylika angrepp; de skola på oss och den tänkande allmänheten utöfva lika mycket inflytande som ovettet och kalomnierna i Folkets Rös och dylika hedervärda tidningar fler: Det är naturligt, att en del af detidningar inom landsortspressen, som förut uttalat sig för den åsigt, som vunnit framgång hos ständerna, nu fröjda sig öfver utgången, utan att närmare göra sig reda för, hurudan den verkliga utgången af det hela skall blifva. Betecknande nog, är glädjen, der den yttrar sig högljuddast, hufvudsakligen ett jubel öfver det nederlag Aftonbladet skall ha lid:t i frågan, i hvilket fall åtskilliga blad, som gerna vilja anses för liberala, på det innerligaste harmoniera med de slutna aristokratiska och prelatensiska falangerna. Vi vilja härvid endast i förbigående anmärka, att det väl icke är den första gåhgen och gudnås icke heller torde vara den sista, som Aftonbladet vid förfäktande af verklig konstitutionalitet och demokratiska principer lidit nederlag inom en representation: så beskaffad som vår. I före