Aftonbladet – 28 mars 1860, sida 1

På bordet och sökte att i deras läge utforska ert öde: om ni snart skulle gifta er och om Di snart skulle vinna högre befordran. Plötsligt blef han sjuk; han beklagade sig öfver en brinnande törst och begärde vatten, men vattnet båtade honom föga. Åh! det är då visst och sannt, att när det svåra ögonblicket är Inne, så kan man icke undslippa döden. Ni sände väl bud på en läkare? .En läkare, en läkare! Nej, visst icke. Man tillkallade presten och han vär hos honom i hans sista stunder. Eder far dog som en god kristen.n Vid dessa ord suckade inspektoren, och ryttmästaren stod försjunkeni melankoliska drömmerier. . Under tiden tog hans kammartjenare Ulian, Inspektorens son, fram ur telegan en nattsäck, en sabel, några pipor och ett par respistoler, och bredde ut alla dessa saker i närvaro af en mängd qvinnor och barn, hvilka följde alla hans rörelser med liflig nyfikenhet. Så snart han verkställt detta första åliggande, letade han i sina tckor och tog fram några silfverslantar, dem han kastade åt: skjutsbonden, tog derpå af sig mössan och omfamnade trenne gånger alla invånarne i hans födelseby, hvilka samlat sig omkring bonom. Petter fortfor att drömma; men det materiella behofyvet gjorde slut på hans reflexioner. Conrad, sade han, jag skulle gerna vilja bafva litet mat. Det synes mig helt naturligt, synnerligen efter en så lång resar, svarade förvaltaren. Finns här något att få? Hur då? Min busbondes hus är väl försedt, Skall jag söka reda på Prokop, kocken? sLefver han ännu? Utan tvifvel; han har endast blifvit litet ålderstigen.n : fiNå väl! slåt honom komma... Men, nej,