Aftonbladet – 28 mars 1860, sida 1

Goddag, Conrad,, sade han till den gamle! inspektoren, som sprang fram emot honom för att kyssa hans hand och som derefter skyndade sig att för honom öppna den så kallade salongen. Denna salong var ingenting annat än ett temligen ruskigt rum, upplyst af fem fönster, med ett öjemnt golf, möbleradt med hemmagjorda rörstolar. och prydt med en förgylld ram, som omslöt ett, porträtt af Abdivitschs fader: --Den fordne egaren till Kostinkoff var der afritad i jagtkostym, med sitt kruthorn vid sidan och jagtbornet hängande i ett snöre shedt öfver axeln; med venstra handen höll ban sitt jagtgevär, och med den högra pekade tan på en beckassin, som var nästan lika stor som hans hund. Bakom honom varseblef man kontvrerna af byn och slottet samt ännu längre bort några orediga streck, förställande horisonten. Petter fästade under tystnad sina blickar på detta porträtt, derpå gick han in uti ett annat rum och så i ett tredje, hvilket hans fader begagnat till sängkammåre. Här skall jag bo, sade han till inspektoren, hvilken följde honom steg för steg. Jag: förstår, herre, jag förstår, svarade Conrad; men det var detta rum.. Som min far bebodde? Jag vet det.v Och det var här ban dog,, Nå! än sen då? Hvad är du rädd för? Jag är icke rädd; men jag tycker ...n Åh prat, de döda komma icke igen. Låt bädda åt mig här! Men, säg mig, tänkte min far någonsin på mig? Det förstås! Min vördade husbonde tänkte ofta på sin käre herr son. Hvad gör Petter nu? sade han till mig; kanske håller han på att ställa upp sin sqvadron, eller kanhända undervisar fn manskapet som bäst! Om aftnarne bredde den godeherrn utisina kort