Aftonbladet – 26 mars 1860, sida 2

——— OO EEE EEE ERE EEE ERE EE RE mer härifrån förmedelst en lätt och naturlig öfvergång till Crusenstolpe. Jag ber er en gång för alla bemärka, att här ingalunda är fråga om några litterära, publicistiska eller parlamentariska Porträtter, utan att jag vid detta tillfälle endast betraktar de ifrågavarande personerna ur synpunkten af för sin epok märkhga och namnkunniga gastronomer. Orusenstolpe bar: äfven i detta sista afseende sin plats ovägerligen gif. ven i Sverges Pantheon. Hans skriftställare. talang är af ingen bestridd, uppnådd af få; hans storhet som -gurmand kan måhända : endast fördunklas af en sådan utmärkthet, som den vi nyss beundrat, Askelöf. Någon skalt kanske vilja påstå att Crusenstolpe i gastronomiskt afseende icke ens ger vika för Askelöf; för min del tror jag hkväl att man måste göra sanningen den rättvisan att erkänna det den senare bade härutinnan ett icke oväsendtligt företräde. Detta ligger i Askelöfs aklassiciteta. Crusenstolpe är utan tvifvel en ganska ovanlig, ep Stor. en lysande gastronom, men han saknar det klas. siska. Hans karakter som gurmand ligger åt ett helt annat. håll. Hans styrka I detta, som i hans litterära genre, är att söka I det pas. sionerade. Då Askelöf behandlade sin sak med filosofens, estetikerns mogna smak, gör Crusenstolpe det deremot med känslomenniskans eldiga pathos; der Askelöf njöt med det saliga lugnet af en gud, der njuter Crusenstolpe med den vulkaniska lidelsefullheten af en afrikan. Ofta förbiseende, alltid mindre ströng i fråga om det metafysiska sammanhanget, den inre andemeningen af en lukullisk servering, betraktar Crusenstolpe snarare hvarje rätt, hvarje godt glas vin som ett full ändadt förträffligt för sig, och han ser mindre på att göra en måltid enligt konstens reglor än att göra den ena eröfringen efter den an