EN GASTRONOMISK TRIO. ar ORVAR ODD, Den stockholmska pressen har för ännu icke så fasligt längesedan och under en period af flera år egt den utmärkelsen att inom sig ega ett klöfverblad af trenne ögonblickets mest berömda — gastronomer. Det var en tid, då det nästan ansågs för vanhederligt för en man af bildning, af snille, att befatta sig med något så materiellt som ett dukadt bord; man var icke god tänkare, vetenskapsman, skriftställare, såframt man icke satte sig öfver magens Inmpna behof och föredrog att öfvermenskligt svälta framför att borgerligt äta sig mätt; man kunde icke vara ex sann poet, utan att tillika vara blek som ett pergament och insjunken som en tom säck. I detta som så mycket annat har den nyare tiden frambragt en märkvärdig förändrig till det bättre, skingrat en mängd fördomar och proklamerat nya rättigheter. Det går numera förträffligt an för en lyrisk skald att sätta värde på en väl lagad biffstek, för en romanförfattare att med förkärlek omfatta ostron ochi kräftstjertar, för en filosof att fördjupa sig i en .Strassburgerpastej, och geniets män vchöfva icke längre skämmas för att visa sig i det allmänna med frodigt och-godt hull, med en isterhaka 3 la påre noble. Ännu mer! Konsten att väl äta och me urskilning dricka har genom åtskilliga spiri-. uuella författares lyckade bemödanden i den nyaste tiden blifvit upphöjd snart sagdt till rangen af skön konst. Tysken -Rumohr alt endast. taga ett exempel — har häratinnan förvärfvat sig en odödlig ära, han har lyftat gastronomien till en estetisk disciplin, till en sannskyldig gaya ciencia,, en glad vetenskap, på samma gång en den sanna