Aftonbladet – 26 mars 1860, sida 1

mensamma konnässanser, led intet afbräck der!genom att jag sednare blef en satans aftonbladistp, och mer än en af de trefligaste middagar, jag vet mig hafva upplefvat, har varit med Askelöf på ena sidan om mig och den oJemförlige rabulisten Th. Sandström på den andra, helt gemytligt, utan hänseende till Politik, Polemik, systemer ... y detta är problemet: man måste veta att taga en middag sådan den är, det vill säga : i och för sig, Detta förstod Askelöf förträffligt, oöfverträffligt; Johanson och Crusenstolpe visste det äfven, och jag för min ringa del sökte endast att följa i så stora mästares fotspår. I det ögonblick, Askelöf satt vid ett godt middagsbord, var han icke längre publicist, brahetjenare, konservatismens organ, utan rätt och slätt sätare med smak. Han egde alltför mycken spiritualitet för att sammanblanda saker, som icke hörde tillhopa, och han var icke den man, som kunde göra sig skyldig till en dylik sottis, som att låta politiken tränga en väl anrättad cotelette aux fines herbesy i skuggan eller låta tidningskäbbel grumla intrycket af en snillrikt koncipierad entremets, Jag har ofvanföre kallat Askelöf den klassiske gurmanden; detta vittnesbörd skall icke kunna jäfvas af någon, som kände mannen närmare, Hans smak var genom en lång och ytterst samvetsgrann skola sofrad till den största Möjliga renhet och finess i gastrono-miskt afseende ; han var derföre lika långt från att i kökets och bordets stora frågor tillåta något af de äldre goda mästarne härutinnan förkastadt, som att lemna rum för något ännu icke pröfvadt nyhetsmakeri. Allt var hos honom i gastronomiska ämnen grundadt på de mest bestämda reglor och erfarenheter, och om han härvidlag var en framför mängden utmärkt praktiker, var han