Aftonbladet – 24 mars 1860, sida 2

LITTERATUR. Kristendomslifvet i vår tid. Tidsbilder af Amelie von Braun. Efter författarinnans död utgifna. Stockholm. Bonnier. 1860. Bland de uppbyggelseoch tendensskrifter, hvaruppå vår religiösa litteratur i sednare tider blifvit så -rik, intaga dessa tidsbilder ostridigt ett utmärkt och framstående rum. Man finner ej här som vanligt antingen ett försvar för kyrkan, alldeles sådan som hon nu befinner sig, eller ett djerft försök att vilja våldsamt nedbryta alla bestående former. Författarinnan har, på samma gång bon skoningslöst blottat de mångfaldiga bristerna i kyrkans och dess målsmäns lif, visat huru denna kyrka i trots af allt detta hvilar på kristlig grund, och att sålunda reformen måste gripas an medelst en reningspröcess såväl med lärare som. åhörare, men icke genom en stormlöpning emot kyrkans egentliga fästen, eller genom den separatism, som blott sträfvar att lösrycka medlemmar från hennes sköte. Huruvida den union, hvarigenom vår svenska kyrka med otaliga band befinner sig insnärjd i statens förhållanden, utgör ett hinder för denna kyrkas utveckling, har hör icke af förf. upptagits till föremål för hennes betraktelser, lika litet som i allmänhet det borgerliga samhällets ställning till det kyrkliga, samvetsfrihetens intressen m. fl. at dagens mest vig: tiga frågor. Icke ens i afseende på lekmannaverksamheten inom vår kyrka finner man här något bestämdt omdöme uttaladt. Huru förf. deremot löst sin egentliga, här ofvan antydda uppgift, skola vi här söka visa genom en kortfattad redogörelse för bokens innehåll och dess hufvudmomenter. Efter en blick på tidsandan och källorna till kristendomens allmänna förfall och enskilda missriktningar, öfvergår förf. till en gripande skildring af det från kristendomen affallna verldslifvet, sådant det visar sig först i samhällets dälder och moras, sedan äfven på dess höjder. Hon nöjer sig icke här med torra allmänna reflexioner, utan uppdrager med rask och säker hand taflor, rika på färg och dramatisk rörlighet. Derpå inför hon läsaren uti ett och annat presthus på landet, alla tecknade med samma kraft och liflighet. Så följer en skildring af det Schartauska systemet och dess följder (det andliga tillståndet i Torrdala) samt det nyevangeliska, antinomistiska väsendet, eller hur det går till i Stora Villervalla. (Man finner, att förf. icke förgätit sin Banyan.) Slutligen låter hon frikyrkligheten uppträda med sju inkast emot det bestående kyrkliga systemet, och afgifver deruppå lika många apostoliskt kyrkliga svar. Till sist uttalar hon ett allvarligt, ur hjertat gående slutord till väktarne på Sions murar. Hvad som ifrämsta rummet utmärker denna skrift är den varma, rena, sektfria, af en omfattande bibelkunskap närda anda, som genomgår densamma. Sjelf ansåg sig förf. ha en slags profetisk kallelse att varnande och inför ordets spegel afslöja sin tids otro och religiösa missriktningar. Detta finner man såväl i sjelfva boken, som ock i den högst intressanta lefnadsteckning, som föregår densamma och som derjemte vittnar om huru? den hädangångnas lif och verksamhet stodo i en skön öfverensstämmelse med den anda. som uttalar sig i hennes efterlemnade skrifter. Stilen, i allmänhet utmärkande sig genom en viss biblisk kraft och kärnfriskhet, uppenbarar tillika här och der en blixtrande qvickhet; och den poetiska drägt, hvarmed tankarne här vanligen draperas, är. ehuru någongång ett visst tröttande slöseri med predikater eger rum, väl egnad att ytterligare förhöja det intryck, som läsningen af denna vackra och lärorika lilla bok måste framkalla. — Professor Naumann i Lund har, i det program han såsom universitetets rektor utfärdat med anledning af prof. Linders installation, börjat meddela en statsrättslig afhandling med titeln: JIVågra anvaärkningar om konung Carl XI:s envälde, ett blad ur svenska statsrättens historia. — En ny broschyr har utkommit rörande svenska jernvägsstystemet. Den är, enligt hvad titelbladet angifver, författad af en jernvägsingeniör. Det vore önskligt, om så många sakkunniga personer som möjligt ville uppträda för att lemna nödiga och mångsidiga upplysningar rörande detta vigtiga ämne. Broschyren lärer icke finnas i bokhandeln, utan fås på de dagliga tidningarnes annonskontor till ett pris af 25 öre. — Af David Livingstones Resor och Forskningar i Syd-Afrika, i svensk öfversättning, har i dagarne 2:a häftet utkommit. Det åtföljes af tre större planscher i tontryck. Hela arbetet kommer att utgif vas i sex häften, fördelade i två band. — Den bekante tyske turisten Ziegler har börjat offentliggöra en ny större reseskildring: Mina resor i norden. I Norge, på Orkneyoch Shetlandsöarne, i Lappland och Sverge,. Verket, som blir två digra band, utkommer hos J. J. Weber i Leip18. — Om Julius Grosses nya i Munchen prisbelönta drama Die Ynglingers yttrar cen tysk tidskrift: Det är ett femaktsdrama, med stoffet hemtadt från Sverges forntid. Det vittnar visserligen i någon mån om bristande kännedom om scenens fordringar och den dramatiska tekniken, men röjer mycken originalitet; har en storartad anläggning, sköna poetiska tankar, ett mäktigt sträfvande efter dramatiskt lif och uttryck, en rik blott alltför mångfaldig handling och en häftig spänning, hvarpå visserligen sedermera följer en viss afmattning. Den svenska konungsliga Ynglingaättens undergång genom broderskamp utgör tragediens ämne. — Som bekant, skref Kotzebue för invigningen af teatern i Pesth feststycket Athens ruiners, hvartill Beethoven komponerade musiken. Denna odödliga tonskapelse var sålunda bunden vid den eländigaste textkropp, från hvilken åtskilliga författare sökt att lösa densamma. Nyligen skall detta verkligen ba lyckats för Robert Heller, hvars nya text på det lifligaste lofordas af den tyska kritiken. — fill de mänga arbeten, som i Tyskland EF RR Dr Mi Fi fre Skr. JRR HN nt Ven -— rr