Aftonbladet – 24 mars 1860, sida 2

10 OCK 12 Sy VIULVHUS ULAD UISKUSSIVIIN GV NY, TVTARUL ansvar för förgiftning å person, så att döden följer, blef, på yrkande af friherre De Geer, återremitterad. 21, 22 och 23 SS, rörande af förgiftning åstadkommen mindre betydlig skada, biföllos utan diskussion. 24:de S, om barnamord, återremitterade: på yrkande af friherre De Geer, hrr K. Olivekrona, Adlerereutz, Dalman, frih Hermelin och hr A. Ribbing. De fyra första talarne ansågo redaktionsförändring af nödig, och de tvenne sista ansågo att epitetet oäkta barn borde utgå. 25:te 8 blef äfven återremitterad. 26—29 S biföllos utan diskussion. 30:de å återremitterades. 31--36 SS, om utsättande af barn eller värnlös person, biföllos alla utan egentlig diskussion, hvarpå ståndet åtskildes för att kl. 6 i afton fortsätta betänkandets behandling. Presteständet. Lagutskottets betänkande n:r 20. i anledning af dels K. M:ts proposition med förslag till förordning angående mord, dråp och annan misshandel, dels ock enskilda motioner i enahanda ämne, förekom till afgörande. Riksarkivarien Nordström ansåg latitudsystemet vara för vådligt, ty derigenom uppkomme en ojemnhet i lagskipningen, då tvenne domare kunna, i afseende å lika brott, döma olika efter personlig upp: attning. Det borde vara såsom en benådning förbenållet konungen. Misshandel innebär ett groft brott, nen har i förslaget fått en allt för mild betydelse, ch detta har hr Olivecrona ganska riktigt anmärkt. Luckor funnes dessutom i detaljer både i det kungiga förslaget och i utskottets förslag, men mest i et senare. Domprosten Knös och professor Sundberg yttrade, tt i de vid förra riksdagen stiftade lagar om tjufvad och förfalskning har man ett sådant latituds-ystem, och derföre ansågo de att detsamma borde Snnas. Betydelsen af misshandel är i utskottets förslag stödt på juridiska auktoriteter. Med dessa taare förenade sig domprosten Björling och biskop Anjou. Biskop Björk ville att man ej skulle afvika från det straff, som i Guds ord finnes bestämdt för den, som afhänder en annan lifvet, och ville han för den skull återremittera den första delen af betänkandet om mord och dråp,, i hvilket yttrande kyrkoherden Ternström instämde. Mot denna äsigt talade doktorerna Sandberg och Säve, emedan den för Isråels barn gifna borgerliga lagstiftningen ej vore gällande för alla tider. Biskop Batsch ville antaga de gjorda -mildringarne. Häretter föredrogos de särskilda paragraferna. 1 s af K. M:ts förslag, i hvilken det heter: Den, som, i uppsåt att döda, med berådt mod beröfvar någon lifvet, miste, för mord, lif sitt, och hvarest utskottet gjort ett tillägg att: är brottet under synnerligen mildrande omständigheter föröfvadt; då må till straffarbete på lifstid kunna dömasv, blef af ståndet bifallen, på yrkande af riksarkivarien Nordström, doktorerna Sandberg och Säve, professor Sundberg samt domprosten Björling, hvaremot doktor Nordlander ville bifalla utskottets förslag. 2 6, om försök till mord, blef. af ståndet återre mitterad genom votering med 27 röster mot 18, på yrkande af biskop Anjou. Riksarkivarien Nordström ville hafva den helt och hållit borttagen; domprosten Knös ansåg det kongl. förslaget ega företräde, och professor Snndberg samt domprosten Björling ville antaga lagberedningens förslag. 3 S, om dråp, blef efter votering med 36 röster mot 12 till utskottet återremitterad på yrkande af domprosten Björling och riksarkivarien Nordström. Kyrkoherden Ternström ville hafva lika straff, som i 1 stadgas, och professor Sundberg, doktor Sandberg :amt domprosten Knös talade för Kongl. Maj:ts förslag. Från och med 4 till och med 7 antogs, på yrkande af domprosten Björling, Kongl. Maj:ts förslag, hvaremot 58 8 till 10 återremitterades, den förstnämnde på yrkande af domprosten Knös samt de öfriga på yrkande af riksarkivarien Nordström. Plenum fortsättes i afton. Borgareståndet. Förmiddagens plenum har upptagits med lagutskottets betänkande n:o 20, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående mord, dråp och annan misshandel, dels ock enskilda motioner i ämnet. Vid företagande häraf beslöt ståndet, att betänkandet skulle genomgås punktvis, utskottet dock ohetaget att äfven med hänseende till de punkter, som af ståndet kunde komma att godkännas, vidtaga de förändringar, som kunde blifva nödiga till följd at ändringar i de delar deraf, som genom återremiss kunde föranledas. På grund af gjorda anmärkningar återremitteras under 1:sta rubriken, om mord och dråp, 2, 3, 4 och 5 SS; under 2:dra rubriken om såramäl och ringare misshandel, 11, 15 och 17 dito; under 3:dje rubriken, om förgiftning, 24 och 25 dito; under 4:de rubriken, om misshandel, å föräldrar, maka eller förmän, 37 och 38 dito; under 5:te rubriken om våld å annan i eller för honom anförtrodt offentligt värf, så ock om våld, hvarigenom fridsbrott sker, 49 och 50 dito; under 6:te rubriken om envig blefvo alla paragraferna återremitterade. Härvid anmärkte hrr Hjerta, Gråå och Lov6n, att de helst önskat, det intet nytt lagförslag med hänseende härtill måtte ha tillkomkommit. Under 7:de rubriken om nödvärn, återremitterades 57 , samt under rubriken, gemensamma bestämmelser 71 och 73 8. Alla de öfriga punk terna i betänkandet godkändes af ståndet, dock med ofvannämnda förbehåll. På grund af gjorda anmärkningar återremitterades äfven hufvudingressen för vidtagande af nödiga redaktionsförändringar deri. WStåndet åtskildes omkring kl. !1,4. Bondeståndet. Behandlingen af lagutskottets betänkande n:r 20, angående ny förordning om mord, dråp och anpar misshandel, har icke under hela förmiddagsplenum längre fortskridit, än att de två första afdelniogarne, om mord och dråp samt om såramål och ringare misshandel, blifvit afslutade och i allo bifallna. Föredragningen skedde på det sätt, att en afdelning i sender föredrogs och diskuterades, men besluten fattades paragrafvis. Emot flera paragrafer fram stäldes anmärkningar, men hufvudsakligen emot 8 : af Erik Ersson, som ansåg att det här stadgade straffet var alltför lindrigt, vid jemförelse med 4 S:: stadgande, emedan gerningsmannen, enligt sistnämnle paragraf, skulle få strängare straff för dråp, verkstäldt utan afsigt att dräpa, men under uppsåt ati misshandla, än för det han, i uppsåt att döda, tillsammans med andra gjort våld å den döda, utan ati itrönas kan, hvilken eller hvilka tillfogat den döds le skador, som i och för sig eller i förening varit ifsfarliga. Denna mening, som under diskussioner rann understöd af ganska många talare, blef likväl ill slut undertryckt genom votering, som utföll mec 3 ja emot 38 nej, hvilka påyrkade återremiss. Äfven 16 föranledde en längre diskussion, emelan Gustaf Johansson och flera med honom derut; ille hafva inrymdt en uttrycklig ansvarsbestämmelse ör stenkastning; men detta yrkande föll likväl utan otering. Ofverläggningarne angående norska frågan. Riddorskapet och Ateln (Forts. från gårdagsbladet ) Hr W. F. Dalman. 1) Diskussionen hade redan uxit.så mycket ut på bredden, att tal. icke ville ingre anlita ridd. och adelns säkert redan uttröttade ilamod. Han ville inskränka sig till att endas pptaga hufvudmomenterna i några , föregående tares yttranden. :