Aftonbladet – 24 mars 1860, sida 1

STOCKHOLM den 24 Mars. Bref från Finland. Helsingfors d. 12 Mars 1860. De. frisinnade: åsigterna om svenska språkets berättigande jemte den uppblomstrande fihskan, äfvensom om den svenska bildningens djupa betydelse såsom er sporre för Finlands raskare utveckling och sköld mot den östra kolossens påtryckning, tyckas allt mer och mer börja göra sig gällande. Derom vittna, bland annat, Papperslyktans? strid med Litteraturbladet, universitetsrektorn Arppes. tal till studenterna och broschyr mot Snellman, samt nu sednast professor Cygneei broschyr: ?Ur dagens frågor?, i hvilken han låter hela sin åska fritt dundra till försvar för den inom Finland svensktalande allmogens rättigheter. Skriften är hållen i Cygneei vanliga bombastiska och utfiyktsrika maner, och hvad författaren kunnat säga fullkomligen öfvertygande på några spalter i en tidning, bar han. här under pomp och ståt utvecklat på 61 sidor. Broschyren är i alla fall af ett högt fosterländskt värde och förtjenar att behjertas allvarligt. Det är numera ett ful:komligt tillförlitligt faktum, att vi komma att erhålla landtdag. Kejsar Alexander II har gifvit ett bestämdt löfte derom. Inom senaten yttras nästan dagligen öppet, att den eller den riksvigtiga frågan skall uppskjutas till den stundande landtdagen. Tiden för landtdagens sammankallande torde sannolikast komma att infalla under nästkommande år 1861. Man har i den officiella Finlands Allmänna Tidning? nyligen läst ett kejserligt handbref, hvaruti allmänheten underrättats om att aflidne baron von Haartmans barn erhålliten gratifikation af 14,000 rub. silfver, hvilken summa skall tillsläppas af det finska statsverket. . Det berättas i sammanhang härmed, att Haartman på dödsbädden skall hafva tillskrifvit Alexander II ett mycket rörande affärsbref. Tidningarne, och många andra med dem, hafva rikligen strött blommor på Haartmans graf. Men följer man icke med dagens vindkast, så måste man, om det ock är öfver död mans mull, fälla om Haartman den domen, att han väl var ett snille, men att han ej förtjenar en plats bland vårt lands patrioter. Hans handlingar bestämdes nemlizen i de flesta fall af egen vinning, af omättlig herrsklystnad och intrigsjuka. Skulle han; för allt det onda han tillfogat sitt fosterland, fått plikta i samma mån hans tjenster blifvit belöflade, skulle hans barn säkerligen nödgats ansöka om urarfvaförmån. Då man sett de rökoffer, som blifvit upptända vid baron Haartmans graf, kan man alltför väl äfven föreställa sig att grefve Armfelt — vår ministerstatssekreterare — en gång ännu, äfven han, skall finna sina loftalare. För närvarande önskar hvarje finskt sinnad man af själ och hjerta, att grefve Armfelt måtte återgifvas åt privatlifvets lugn. Ett annat bevis på det oefterrättliga sätt, hvarpå man hushållar med landets medel, lemnar händelsen .med guvernören Antell. Denne man har nyligen erbållit en årlig löneförhöjning af 350 rub., hvarförutan han för någon. tid sedan erhållit ett räntefritt lån på 6000 rub. Antell eger förut betydliga inkomster, och då han aldrig gjort landet några andratjenster än dem, som ålegat honom, först såsom borgmästare i Wiborg och nu såsom guvernör öfver ett län, så har denna ömhet för hr Antells; ekonomi ej kunnat annat än väcka ett obehagligt uppseende. Hr Antell har likväl, såsom . ock tillbörligt är, i en viss mån fått träda i skuggan för en annan, . ändå högre uppsatt person, nemligen vår odödlige generalguvernör grefve: Berg; som åter under dessa dagar ttgjort allmänna samtalsämnet. Såsom ni måhända påminner er, upptog Finland för ett år sedan ett lån på 5,000,000 rub., af. hvilken summa en del blef bestämd för jernvägen och resten-skulle användas för att uppmuntra: och understödja jordbruk, handel och andra allmänt nyttiga företag. Nu har det emellertid velat sig, att chefen för jernvägsbyggnaderna, öfverste Stjernvall, kalkylerat rasande och att jernvägen kommer att kosta en million mer än som ursprungligen beräknadt var. Under sitt sednäste uppehåll i S:t Petersburg har grefve Berg anmält förhållandet för kejsaren, och på eget bevåg och senaten helt och hållet ovetande hemställt, om icke jernvägen kunde erhålla en million till af de nämnde upplånade medlen. Härtill svarade den beskedlige monarken ja och aflät till sin kära finska senat ett reskript, deruti. helt oskyldigt anbefalles, att för jernvägens räkning ytterligare en million skall utbetalas efter behof. Man kan tänka sig senatens förvåning, när den mottog den nådiga skrifvelsen; enör det ensamt tillhört den att hos kejsaren göra en sådan förfrågan, som generalguvernören nu varit så artig att åtaga sig. Senaten lärer ock vara mycket förtörnad, och ryktet berättar till och med att grefve Berg af landets uppretade fäder erhållit en otvetydig tillrättavisning.