Öfverläggningarne angående norska frågan. Ridderskapet ooh Adeln. (Forts. från gårdagsbladet ) Hr .P. R. Tersmeden. Då enligt ridderskapet och adelns beslut tvenne frågor skola här på en gång afbandlas, så måste man nu taga dem båda i betraktande. Hvad den första punkten vidkommer, så har jag efter de upplysande anföranden, som derom blifvit afgifna, ingenting annat att säga än att jag till alla delar förenar mig med frih. Sprengtporten såväl i afseende på det slutresultat, hvartill han kommit som ock den motivering har här föreslagit. Öfver tredje punkten ber jag deremot att få yttra mig något utförligare. I detta ämne har redan så mycket blifvit ordadt, ej mindre utom än inom representationen, så många käl framlagda, så många upplysningar meddelade, att hvar och en som velat, äfven ganska lätt kunnat derom bilda sig ett omdöme. Jag vill derföre nu endast söka i möjligaste korthet blotta halten af några bland de hufvudgrunder, på hvilka utskotte ansett sig böra stödja sitt med anledning af hr Dalmans motion här afgifna förslag. Utskottet yttrar pag. 34: Af dessa förhållanden anser utskottet klart framgå, att Norges Grundlag af den 4 November 1814 tillkommit genom underhandlingar mellan Svere å ena sidan, representeradt af dess konung genom hans kommissarier, och, å den andra, Norge genom dess Storthing. att de mera vigtiga af de stadganden, som rörde båda länderna, blifvit med cfseende på det inflytande dessa kunde hafva på Sverges Grundlagar, hänskjutna till rikets ständers pröfning och till följd af dessas beslut intagna i en särskild riksakt, hvars bestämmelser icke kunna utan rikets ständers bifall ändras; men att de flera stadganden i Norges Grundlag, hvilka äro af beskaffenhet att röra äfven Sverge, utan att dock hafva fått plats i riksakten, härigenom icke förlorat sin egenskap att vara mellan Sverge och Norge aftalade föreningsbe-tämmelser; och att följaktligen, ehuru ej egande unmmanhang med Sverges Grundlagar och derföre ; såsom konstitutionelt unionella stadganden, rikets ständers beslutande rätt underkastade, dock såsom unionsbestämmelser, ej kunna utan samtycke från Sverges sida upphäfvas eller förändras på sådant sätt, -tt Sverges rätt derigenom minskas. Då utskottet här säger, att Norges Grundlag af den 4 November 1814 tillkommit genom underhandlingar mellan Svere å ena sidan, representeradt af dess konung genom ans kommisärier och å den andra Norge genom dess hing — så innebär detta påstående enligt min öfvertygelse ett lika väsendtligt som betänkligt misstag. Kommisarierna representerade mnemligen vid detta tillfälle ingen annan än Sverges dävarande ko nuvg, och denne ingen annan än sig sjelf i egenskaj af Norges konung i kvaft af Kielertraktaten samt a! norsk tronkan till följd af sitt eget begifvande Det vary i Sverge, som här kaPades att regeri tycråNorge och att der utöfva några jura regalia Och det är likväl till någonting dylikt, till ett sådant, om öck medelbart och indirekt regerande, som