blefvo dennaäfvensom de öfriga punkterna af ståndet bifallna. Ekonomiutskottets betänkande n:r 41, afstyrkande väckt motion angående sättet för tillsättande af 1cdiga pastorater, om hvilkas delning fråga blifvit väckt först efter förre innehafvarens afgång, bifölls, sedan motionären prosten Arrhenius yrkat återremiss, och prosten Emanuelsson bifall till utskottets för slag. Härefter biföllos utan diskussion samma utskotts betänkande n:r 42, tillstyrkande väckta motioner om upphörande af skyldigheten för resande inon: Sverge samt för norrmän vid resor till Sverge att vara försedda med pass; och n:r 43, i anledning at väckta motioner om ändringar dels i kongl. stadgan den 21 Januari 1855 om mått och vigt, och dels i E. M:ts under samma dag utfärdade instruktion för justerare af mått och vigter. Borgareståndet. Sedan elektorer blifvit valde för utseende af kamiterade till tryckfrihetens vård, företogs till be handling först ekonomiutskottets betänkande n:r 37. hvaraf i lördags ej medhanns mera än 1:a och 3: punkterna. Ståndet antog såsom sitt beslut, rörand andra punkten, det af hr Grenander i hans reservaI tion främställda förslag, att rikets ständer måtte hos ÅK. M:t anhålla, det K. M:t täcktes låta till trycke: befordra unionskomitens ifrågavarande betänkand: med dertill hörande förslag till föreningsakt och re servalioner, jemte öfrige dithörande nödige handlin gar, samt låta desamma titdelas till rikets ständer och till öfrige, åt hvilka på allmän bekostnad tryckt: handlingar pläga utdelas. Sista punkten, hvari ut skottet tillstyrker, att rikets ständer måtte hos K M:t uttala den önskan, att förslag till ordnande a de ömsesidiga handelsoch rättsförhållandena kund: för de förenade rikena varda antagna, bifölls. Vidare förekom bankoutskottets memorial n:r 18 med förslag till vissa föreskrifter, angående förvalt ningen och utlåningen af statslånefonds-medel. Nämnde memorial, innehållande sju särskilda punkter framkallade en liflig debatt, hvari hrr Wallenberg H. Gahn, Palander, Boman, Lallerstedt, Staaff Gråå, Billström, Ekelund, Thollander, Kock oci Grape deltogo. Ståndet stadnade slutligen i de: beslat, att godkänna betänkandet i sin helhet mec den förändring att 3:dje punkten deraf erhöl följande lydelse: att vid denna utlåning må, in till 1860 ärs slut, erläggas såväl ränta som provi sion i enlighet med hvad som i 30 2 mom. aj 1858 års bankoreglemente finnes stadgadt, hvaremo: från och med 1861 års början berörde provision kommer att upphöra, och för försträckningar från stat lånefonden att beräknas 6 4 ränta, som i förskott afdrages (utskottet hade föreslagit samma ränta som vid diskontverken); äfvensom att vid fjerde punkten ståndet biföll ett af hr Wallenberg framställdt, så lydande tillagdt stadgande: Ej må lån på längre tid än 6 månader, eller nya lån efter innevarande års utgång från statslånefonden utgifvas; vederbö rande lånedirektioner dock medgifvet att bevilja omsättningar af vid 1860 års utgång utestående lån, i den mån beslutad indragning kan sådant tillåta. Nämnde amendement antogs vid votering med -26 röster mot 24. Ekonomiutskottets betänkande n:r 41, afstyrkande någon åtgärd med anledning af väckt motion, angående sättet för tillsättande af lediga pastorat, om hvilkas delning fråga blifvit väckt först efter förre innehafvarens död, godkändes. Samma utskotts betänkande n:r 42, hemställande att rikets ständer måtte hos K. M:t anhålla, att vid afgörande om utfärdandet af förändrade passförfattningar måtte tagas i öfvervägande, dels huruvida icke skyldigheten för. inländske resande, äfvensom för norrmän vid resor inom Sverge, att vara försedde med pass, må kunna inskränkas, dels ock hvilka lättnader i detta hänseende böra utländske resande beredas, bifölls af ståndet med den af hr Lallerstedt föreslagna förändring att ordet inskränkas, skulle utbytas mot upphöra,. I sammanhang med den härom uppkomna diskussionen, hvari man ådagalade allt det trakaseri, som genom dylika passföreskrifter förorsakas, vidrörde hr Kock de stora olägenheterna af det mellan Danmark och Sverge existerande passersedelväsendet; äfvensom åtskilliga talare uttryckte sitt ogillande af den i skjutsförordningen gifna föreskrift, att en inrikes resande, som ej eger pass, är beroende af hvarje hållkarls och gästgifvares snart sagdt godtycke. Hr Loven omnämnde att till och med en landshöfding i sitt eget län häraf haft ej ringa obehag. Vid anställd votering bifölls nämnde betänkande med 34 röster mot 11, med den af hr Lallerstedt föreslagna förändringen. Betänkandet n:r 43, angående väckta motioner om ändringar i kongl. stadgan om mått och vigt samt om instruktion för justerare af mått och vigter, omfattande sex särskilda punkter, bifölls i sin helhet utan anmärkningsvärd diskussion. Bondeståndot. I fråga om bankoutskottets betänkande n:r 18 uppstod diskussion vid tredje punkten. Ingen sökte förorda utskottets förslag, att räntan på statslånefonden skulle rättas efter räntan i Handelsoch näringsdiskonten; men meningarne delade sig ifråga om bestämmande af 6 procent såsom fix ränta, eller om man skulle besluta att bestämma räntan till 6 proc. med öppen rätt för bankofullmäktige att, då så hög ränta ej Kunde erhållas, rätta sig efter företeende omständigheter. Den sednare åsigten omfattades af majoriteten och blef ståndets beslut. I fråga om bränvinsbetänkandet beslöt ståndet, utan att någon yttrade afvikande mening, i enlighet med den reservation Jöns Persson m. fl. afgifvit, hvarjemte man bestämde sig för att vördsamligen och Vänligen inbjuda de öfriga stånden att i detta beslut deltaga. Den ende som ogillade såväl utskottets som reservanternas mening, var Måns Månsson, hvilken ansåg båda förslagen gå ut på att alldeles omöjliggöra husbehofsbränningen. Jöns Persson anmälde derefter, att han icke kunnat dela utskottets mening derom, att det sammansatta utskottet skulle hafva egt föreslå bevillningen, något som enligt hans tanka efter grundlagens tydliga ord tillhör bevillningsutskottet. Slutligen biföllos ekonomiutskottets betänkanden n:ris 41, 42 och 43, utan någon annan opposition, än att Jöns Persson i fråga om betänkandet d:r 42 uttryckte åtskilliga farhågor för landstrykares fritagande från skyldigheten att vara försedda med pass, farhågor, som likväl af Nyqvist och flere andra med honom ansågos icke kunna uppväga olägenheterna för redbart folk att vara underkastadt olägenheterna af passtvånget. Öfverläggningarne angående norska frågan.