a RR En TT EEE FUDEIERARERUBT METER I Ke fång, hvilket högst betydligt skulle höja riksdags kostnaden. Komitens sammanträden höllos inom lyckt dörrar, och dess betänkande borde således betrakta som diplomatiska. handlingar. Det vore dessutom ick grannlaga att trycka yttranden, som icke voro äm nade för offentligheten, och derföre kanske iblan erhållit en värma, som skulle modererats, om sam mankomsterna varit offentliga, och talaren önskad derför bifall till utskottets förslag. Friherre A. C Raab, som icke kunde föreställa sig att tryckninge: af detta betänkande skulle åstadkomma någon skada utan tvärtom. Det är ju tryckt i Norge och kal spridas genom öfversättning, hvarföre då inte tryck: det äfven här? Medgaf orimligheten af att hela lun tan skulle tryckas, och äfven af att den skulle hålla ständerna till handa, men den borde finnas att tillg: för allmänheten. Talaren kunde icke föreställa sij att en komit6 under några förhållanden bör arbeta mörkret, och att betänkandets offentliggörande skull vara farligt, motsades deraf att hr Hartmansdorff som annars icke var någon stor vän af tryckfriheten föreslagit att det skulle tryckas. Ansåg det tillräck ligt att man begärde hos K. M., det handlingarn må vara tillgängliga för allmänheten, ty i så fal vore det möjligt att tryckandet blefve föremål för er bokhandelsspekulation. Önskade afslag på utskottet: förslag; hr R. T. Cederschiöld, som ansåg att sedan re vision blifvit beslutad, så borde betänkandet tryckas när handlingarne röra förhållandet till ett brödra folk, så kunna de icke kallas diplomatiska, ty sådans äro blott förhandlingar med främmande makter. Det är ju tryckt i Norge, och den likställighet bör väl finnas mellan de båda länderna, att det, som kar tryckas i Norge, också kan få tryckas iSverge. Ha Norge råd att bekosta en sådan tryckning, så bör väl också Sverge ha det. Anhöll derföre att ståndet måtte besluta, att så mycket som är tryckt i Norge borde äfven tryckas i Sverge, med tillägg af hr Hartmansdorffs reservation; friherre Raab, som upplyste om att han hört det alla norska ledamöternas reser vationer vore tryckta, och att således de svenska äfven borde tryckas, uti hvilket hr Cederschiöld förenade sig; grefve M. Björnstjerna, som önskade bifall till utskottets förslag, emedan han icke insåg att någon nytta kunde uppkomma af att trycka ett betänkande, afgifvet för 16 år sedan, under väsentligt olika förhållanden; friherce A. Cederström, som förenade sig med friherre Raab; grefve E. Sparre, som önskade bifall till utskottets förslag, i det han förklarade att önskan om tryckning lätt kunde förklaras hos den, som stode på friherre Raabs norska ståndpunkt, men att den, som önskade en revision i svenskt intresse, icke kan vilja tryckning af ett betänkande, uti hvilket svenske män kanske alltför litet sett på sitt lands bästa. Det vore att lägga lök på laxen uti den agitation,. som redan uppstått, och talaren hoppades. att om det komme till votering, så skulle minoriteten nu icke blifva större än sist; hr A. Ros, som önskade bifall till utskottets förslag, emedan unionskomitens betänkande redan är till största delen tryckt uti hr Hartmansdorffs förslag till förändrad reprepresentation; och hr Reutersvärd, som önskade bifall till hr Ribbings motion. Sedan friherre Raab, hr Cederschiöld och hr Ribbing gendrifvit det af grefve Sparre anförda yttrandet, och grefve Björnstjerna förklarat att norska betänkandet aldrig funnits att tillgå i bokhandeln, utan endast utdelats till vissa auktoriteter, afgjordes punkten genom votering, hvilken utföll så, att utskottets förslag med 83 röster emot 77 förkastades, hvarigenom ståndet, i enlighet med hr R. T. Cedersciölds. förslag , beslöt att unionsbetänkandet skall tryckas med svenska och norska reservationerna, samt med detsamma följande diskussionsprofokoll. Hr Cederschiöld anhöll att detta beslut skulle de öfriga stånden kommuniceras, och deruti instämde hr W. F. Dalman, som förklarade att han röstat nej, emedan han ansåg betänkandets undanhållande från offentligheten stridande mot grundlagen. Grefve E. Sparre trodde att landtmarskalken icke skulle kunna framställa proposition på kommunikation, sedan tvenne stånd bifallit betänkandet, och motionen således är fallen. Hr Cederschiöld ansåg orden för närvaranden uti betänkandet medgifva att en motion i samma anda af honom borde kunna väckas, hvadan han vidhöll sitt yrkande. Landtmarskalken förklarade sig icke kunna framställa den begärda propositionen, och emot detta. beslut reserverade sig hrr Cederschiöld, Dalman och Ribbing: 4:de punkten af betänkandet bifölls utan diskussion. Statsutskottets utlåtande n:o 75, tillstyrkande bifall till anslags beviljande åt adjunkten magister O. Thorell, för en vetenskaplig resa till Norra Ishafvet, bifölls, sedan hr K. Olivekrona talat för detsamma. Grefve Lagerbjelke reserverade sig emot att medien ej blifvit ställda till K. Maj:ts disposition. Bankoutskottets memorial n:o 18, med förslag till vissa förändrade föreskrifter, angående förvaltningen och utlåningen af statslånefondens medel, blef punktvis föredraget. 1:sta punkten, tillstyrkande att statslånefonden måtte få qvarstå under bankens föfvaltning, bifölls utan diskussion. 2:dra punkten, föreslående att fondens medel skola till utlåning fördelas mellan bankens särskilda diskontverk, bifölls, sedan grefve Liljencrantz talat för återremiss, och friherre W. F. Tersmeden och hr D. G. Bildt för bifall. 3:dje punkten, afhandlande bestämmandet af ränta å Iånen, antogs med af friherre W. F. Tersmeden och A. W. Stjernstedt föreslagen förändring att räntan från 1861 års början skulle bestämmas till 6 procent, samt förskottsvis afdragas. Fjerde punkten, angående vilkoren i öfrigt och säkerheterna för lånen, föranledde någon diskussion, uti hvilken grefve Liljenkrantz, grefve Lagerbjelke och friherre A. W. Stjernstedt önskade återremiss, samt frih. W. F. Tersmeden, hr v. Ehrenheim och hr D. G. Bildt talade för bifall. Genom votering blef denna punk med 25 ja mot 12 nej af ståndet bifallen, hvarefter ståndet åtskildes omkring kl. !, 4, för att kl. 6 i afton fortsätta behandlingen af de återstående punkterna. Presteståndeot. Bankoutskottets memorial n:r 18, med förslag till vissa förändrade föreskrifter angående förvaltningen och utlåningen af statslånefondens medel, förekom till afgörande och föredrogs punktvis. Tredje punkten, som innehöll, att vid utlåning af dennna fond må, intill 1860 års slut, erläggas ränta och provis sion i enlighet med nn gällande bankoreglemente, men att från och med 1861 års början berörde provision kommer att upphöra och för försträckningar från statslånefonden att beräknas ehahanda ränta, som för tillfället gäller vid utlåning och diskontering från handelsoch näringsdiskonten, uppväckte diskussion. Professor Selander förordade en förändring, att i stället för enahanda ränta skulle insättas: 6Z4 ränta, som i förskott afdrages, och yrkades samma förändring af professor Agardh, doktor Björkman samt kyrkoherden Ternström. Doktor Sandberg ansåg det ej vara någon fara underkastad att bifalla denna punkt. Prosten Almqvist ville atv fullmäktige skulle ega rättighet att låna ut mot den procent, som de pröfvade lägligt efter förhanden varande omständigheter, och komminister Beckman ville hafva minst enahande ränta, som i handelsoch näringsdiskonten. Ståndet biföll den af professor Selander föreslagna förändringen Vid sj punkten, att de statslånefonden tillhörande nu återstående belopp af 9 millioner skola a för att till riksgäldskontoret levereras med 3 millloner vid början af Juni månad 1860 samt med likt belopp under hvartdera året 1861 och 1862, yrkade: af. doktor Sandberg, i likhet med sin reservation, att de vid 1860 års slut utestående 6 millioner skola KRETA