göra henne den sorgen! Det är bättre som det är. Ja väl! Bättre som det är! Hvad jag tänkt medan vi foro hit, och hvad jag tänker ännu, då jag ser er i ert vänliga och menbaftiga ansigte, om inger mig så mycket mod, det vill jäg nu säga er: Om republiken verkligen gör de fattiga godt, och de komma att svälta mindre och på allt vis lida mindre, så kan hon nog komma att lefva länge; hon kan komma att lefva så länge, att hon blir gammal. Nå, hvad då, min snälla syster lilla? Tror ni inte — hennes fromma ögon, som uttrycka så mycken undergifvenhet, fyllas nu af tårar, och hennes läppar skiljas litet inera åt och darra — tror ni inte, att tiden skall göras mig lång medan jag väntar på henne i den bättre verld, dit. jag hoppas att Både ni och jag skola med Guds nåd komma.x Visst icke, mitt barn; det finnes ingen tid der, och ingen oro heller.s Ack, huru tröstligt ni talar! Jag är så okunnig. Skall jag kyssa er till afsked nu? Är stunden kommen? Ja.n Hån kysser hennes läppar; hon kysser hans; de välsigna hvarandra högtidligt. Den magra handen darrar icke då han släpper henne; i det tåliga ansigtet intet annat uttryck, än af en stilla, salig undergifvenhet. Hou går Lärmast före honom — är gången; de stickande qvinnorna räkna jugotvås. Jåg är uppståndelsen och lifvet, säger Herren; hvilken som tror på mig, han skall lefva, om han än. död blefve. Och hvar och en som lefver och tror på mig, han skall icke dö evinnerligen.n Sorlet af tusentals röster, de otaliga, nygirigt uppsträckta ansigtena, knuffandet och trängandet från dem, som befinna sig i de sista lederna af folkbopen, så att denna nu framböljar lik en jättestor hafsvåg — allt försvunnet i en blink. Tjugotren. De berättade om honom istaden, den qvällen, att det var det fridfullaste ansigte, som man någonsin hade sett der. Många tillade, att han hade sett ut såsom en hänryckt siare. Ett af de utmärktare offer, som hade dött samma död — en qvinna — hade vid foten af schavotten, icke många dagar förut, begärt lof att få uppskrifva de tankar, som i det ögonblicket ingåfvos henne. Skulle Carton hafva uttalat sina tankar, och dessa tankar varit en siares, så skulle de hafva varit föliande: