handarbete under det de med en hastig blick mönstraansigtena i kärrorna. Härvoch der har husvärden inbjudna: gäster för att se på: står ten. Ham pekar då; med ungefär samma sjelf-, belåtna. min och-hållning, som förevisaren af kuriositeterna i ett offentligt konstkabinett;. på den !der kärran, och på den der, och synes Berätta hvem som satt der i går, och der i förrgår. Af dem, som åka i kärrorna, betrakta somliga allt detta, äfvensom alla andra :saker och ting på deras sista färd, med efliföst stirrande blick, somliga med ett ännu bevaradt deltagande för denna verldens Hf och lefverne. iSomliga sitta med sänkta hufvuder, andra försjunkra i stum förtviflan; andra åter beherrska till den gråd sina ansigten, att de kasta på hopen blickar, sådana man får se på teatern eller på taflör. Somliga tillsluta sina ögon! ock tänka, eller bjuda Åthinstöne tilkatt samla sina oroliga tankar. Endästen, emeländig varelse med ett fånigt utseende, är så uppskakad och liksom rosig åf rädsla; attohån sjunger, och bjuder till att dansa. Ingen endä af hela antalet vädjar, vare sig med blick ellor åtbörd, till folkets medlidande: En vakt, bestående af några ryttare, rider framför hvarje långkärra; åtskilliga personer vända sig till somliga af dessa ryttare och göra dem frågor. Det tyckes alltid vara samma frågor; ty svaren efterföljas alltid af ett trängande till tredje kärran i ordningen. Ryttarde, som rida framför den kärran, redogöra alltid: för en man, som i henne har sin plats. Alla vilja veta hvem:det är som äran; ban står i bakre delen af kärran, och böjer ned hufvudet för att tala med en 1ten flicka, som sitter på ett säte och håller hans: hand. Han bryr sig uppenbarligen icke det minsta om hvad som föregår omkring honom, utan talar -dafbrutet med flickan. Fär och der på den långa Saint-Honor6-gatan höjäs hätska rop emot honom. Om dessa rop på honom göra någon verkan, så beståf den i intet annat, än ett lugnat smålöje, i-det han med en:skakning-på hufvudet låter sitt rika hår nedfalla ännu djupare öfver pannan; ty han har svårt för att komma åt ansigtet med händerna, emedan hans armar äro bundna. På domkyrkotrappan, afvaktande kärrornas nkomst, står spionen och fängelsefåret BarHan mönstrar den första kärran: icke .Han mönstrar den andra: icke der. Han rågar redan sig sjelf: Har-han bedragit mig? då i hast hans ansigte uppklarnar vid en blick i den tredje kärran. Hvilken af dem är Evremonde? säg.r en karl bakom honom.