Aftonbladet – 19 mars 1860, sida 1

och gråta, hvarefter hon uppstod och aflägsnade sig med snabba steg Lyckligtvis hade hon en florsslöja öfver hatten, annars skulle hon näppeligen kunnat komma fram på gatorna utan att blifva anhållen, Lyckligtvis var hon desslikes af naturen utrustad med ett så högst eget utseende, att hvad som skulle halva vanställt en vanlig qvinna icke vanställde henne. Båda dessa, af konsten och naturen henne förlänade. fördelar voro här ingalunda öfverflödiga; ty märkena efter klösande finger voro djupa ir bennes ansigte; hennes hår var illå omluggadt och bennes klädning (som bon tagit på sig i brådskan med darrande bänder) hängde på henne i idel skrynklor och veck. Vid det bon gick: öfver Nybron, kastade hon: kammarnyckeln i strömmen. När hon kom till Notre-Dame-kyrkan, var Cruncher ännu icke der med vagnen. Under det hoö stod. der och väntade, började bon: tänka så bär: Tänk, om nyckeln fallit i något fiskar: nät och redan blifvit uppfångad och igenkänd! Tänk, cm de redan öppnat dörren och funnit liket! Tänk, om de anhållit Lucie vid tullbommen och satt. henne i fängelse och anklaga henne för mordl, I dessa ängsliga betraktelser afbröts hon af Cruncber, som anlände med kaleschen :och tog henne med sig i den. Är det: något rumor på gatorna?, frågade hon. : Det vanliga rumoret, svarade: Cruncher, förvånad öfver denna fråga och öfver hennes utseende. Jag hör inte hvad ni säger,, sade miss Pross. Hvad var det ni sade? Det var förgäfves som Cruncber upprepade hvad ban hade sagt; miss Pross kunde icke böra ett ord. Jag skall väl göra. tecken åtna dån, tänkte Cruncher, helt förbluftads bon må väl åtminstone se dåm, då?, Och han gjorde så. ; Är det något oväsen på gatorna, hr Gruncher? frågade hon åter ifrigt. Cruncher nickade,