Aftonbladet – 19 mars 1860, sida 1

Fru Defarge rusade mot dörren. Miss Pross grep henne med förtviflans kraft om lifvet och höll henne fast, Det var förgäfves som fru Defarge stretade och slog emkring sig; miss Pross, utrustad med kärlekens ihärdighet; som alltid är starkare än hatets, höll benne fast och lyfte henne till och med från golfvet i den brottning, som de höllo med hvarandra. Fru Defarge slog. och klöste henne i ansigtet med båda sina händer; men miss Pross höll henne, med sänkt hufvud, omkring lifvet, och hängde sig fast vid henne med en drunknande menriskas förtviflade styrka. Nu upphörde fru Defarge att slå; hennes bänder fubblade kring hennes midja. Jag känner bonom under min armp, sade miss Pross i saktare ton; du skall ej komma: åt att draga fram honom. Jag är sarkare än du; prisad vare Gud för-det! Jag skall hålla fast dig, tills en af oss dånar eller dör! Fru Defarge fubblade med händerna i sin barm. Miss Pross såg upp, såg hvad det var, slog till med banden — det blixtrade till — en knall — och så stod hon ensam, inhöljd i rök. Allt detta var ett ögonblicks verk. ; Den plötshga knallen efterföljdes af en hemsk, förunderlig tystnad, då röken skingrade sig och följde luftdraget ut genom fönstret, likasom han varit den ursinniga qvinnans själ, hvars kropp låg liflös på golfvet. I första förskräckelsen företog sig miss Pross, hållande sig så långt ifrån liket som hon kunde, att skynda ner utför trapporna för att anskaffa en fruktlös hjelp. TLyckligtvis kom hon att betänka följderna af sitt förehafvande tidigt nog, för att hejda sig och vända tillbaka. Det var kusligt att öppna dörren och gå in i rummet igen; men hon gjorde det och gick till och med temligen nära det fasaväckande föremålet, för att hemta sin hatt och andra persedlar, som hon måste taga på sig. Sedan hon klädt sig, lemna e Kon rummet, läste dörren, tog ur nyckeln och stoppade honom på sig. Sedan satt:bon en liten stund i trappgången för att andas ut