Aftonbladet – 19 mars 1860, sida 1

farge så litet förstod sig på, att hon tog det för rädsla. Ha, ha, ba! du arma ankal? ropadehon. Hvad behöfver jag bry mig om dig? Jag måste ha rätt på den der doktorn. Derpå höjde hon rösten och skrek: Medborgare doktor! Evrmondes hustru! Evrmondes barn! Pass då på någon menska derinng, och svara medborgarinnan Defargels d Måhända var det den påföljande tystnaden, måhända något obevakadt uttryck i miss Pross ansigte, eller måhända en af båda delarna plötsl:gen alstrad misstanke, som hviskade till. fru Defarge att de voro sin kos. Hon öppnade hastigt efter hvarandra tre af dörrarna, och tittade in i rummen. S De der rummen äro alla ostädade; der har varit inpackning af saker å färde; golfven äro fulla:-med skräp. Det finns visst ingen menniska i den der kammaren heller. Låt mig titta inl SÅldigl sade miss Pross, som förstod fru Defarges begäran lika fulikomligt, som denna förstod svaret. Om -de icke äro i den der kammaren, så ha de rest, och då måste man genast förfölja dem och hemta dem tillbaka, sade fru Defarge för sig sjelf. ; Så länge hon icke vet, om de äro i den här kammaren eller ej, så vet hon icke hvad hon skall göran, sade miss Pross för sig sjelf; och du skall icke veta det,så länge jag kan hindra dig att få veta det. Men veta hvad du veta vill, så skall dwicke komma härifrån, så länge jag förmår bålla dig qvar. Jag har varit med på gatorna bär från första stunden, och ännu har jag aldrig vikit för någon, och om jag ock skall slita dig i stycken, så skall jag ba dig från dörren, sade fru. Defarge. Vi äro ensamma högt uppe i ett högt hus siicen enslig gård; det är icke troligt att nåskall kunna Köra oss, och jsg ber endast sad. förläva mina armar sty t hålla dig qvar här; emedan hvarje minut är värd milloner guinger för mitt bjertas älskling, sade miss Pross,