af. sjukdomen slutade på en gång hans plågor och hans lif. De danska tidningarne uttala Jen allmänna sorgen öfver den förlust, hvaraf j: den danska dramatiska konsten träffas genom j. Nielsens bortgång. Äfven här i Sverge och särskildt i hufvudstaden, som han tre särskilda gånger under de sednare åren besökte och der hans älskvärda personlighet och utmärkta konstnärskap: tillvanno hotöim ett stort antal vänner och beundrare, skall underrättelsen om väns bortgång väcka en hjertlig och liflig saknad. Med följande ord beledsagar Fedrelandet: anderrättelsen om hans död: Vår dramatiska konst har i honom förlot en af sina yppersta dyrkare och. nationalatern ett stöd, som den djupt skall sakna ch säkerligen ieke på länge kunna eritta. Nielsens dramatiska kallelse väcktes af Oehlenschlögers genius, och det var genom hans ragedier som han vann sina skönaste lagrar. Detta var ej något tillfälligt; ty emellan dessat: två naturer var det en nära slägtskap. Skå-1 lespelaren var, liksom skalden, en rikt bezåfvad natur, som genom en genialisk uppattning och en varm, liflig känsla ersatte ett ijupare studium och en omsorgsfullare genomirbetning. Hans kraftfulla personlighet impoaerade ovilkorligen vid hans blotta framträlande, och bans stämmas underbara malmklang, som var i stånd att köräma alla menniskohjertats strängar att bäfva, gjorde ett ocmotståndligt intryck, till och med om dia!ogen var aldrig så klen eller vårdslöst behandlad. Härtill kom en icke ringa grad af humor, medelst hvilken han i sina äldre år) skapade många ypperliga karaktersroller, som måhända hos den nu lefvande generationen skola bibehålla sig i ännu friskare mirne än 1: Oehlenschlägerska hjeltarne, som påjen lång tid endast sällan gått öfver scenen och som au efter hans död skola bli nödsakade att nästan belt och hållet öfverge den, — Nicolay Peter Nielsen var född på Fredriksborg den 28 Juni 1793, blef 1811 sekundlöjtnant i artilleriet och debuterade den 12 September 1820 som Axeli Axel och Valborgp, så att hans tramatiska bana blef nära 40 år lång. . Skalden -H.P. Holst yttrar i Berlingske Tidende med anledaing af samma dödstall: Konsten och fädernesländet lida genom Nielsens bortgång en förlust, som är oersättiig. Den krans af stora och lysande namn, m smyckade vår samtid och kastade liksom et tröstande skimmer öfver vårt fäderneslands politiska tillbakagång, har mistat det ena blådet efter det andra. Han har:nu följt med de atidra, oeh det är en tröstlös tanke att hvart vi än vända blicken för att se efter slem, som i konstens och vetenskapens rike skulle intaga de tomma platserna, vi söka förgäfves. Sällan har någon scenisk koustnär varit af naturen så utrustad som han, och innu mera sällan ha dessa naturgåfvor varit understödda af en så förädlande bildning, som den han från sin tidigaste ungdom erhöll. Derföre var det ej heller genom något famlande, icke heller efter en lång och mödosam kamp, som han omsider nådde Konstnärlig fulländning, utan ända från hans första framträdande på scenen vär det tydligt för alla, att han var en af de invigda Hans ädla, kraftfulla gestalt, hans otvungna, okonst!ade uppträdande, hans: stämmas underbara netallklang, hans poetiska sinne; has lättrörda känsla, allt förenade sig att göra hon m ull den sanne och äkte representanten för lessa ungdomliga hieltegestalter som Oehlenchlägers rika fantäsi skapat och som genom Nielsens framställning fingo så mycken betylelse; ty dessa framställningar voro fruktbara ä störa intryck, och dessa intryck Ha varit rön till oändligt mycket, som sedan blifvit ill gagn och ära förvårt fidernesland. Det är emellertid långt ifrån att Nielsen stod på höjden af sitt konstnärskap i sin framställning af dessa ungdomliga hjelteroller, elser att han under den följande tiden blott ärde på det rika kapital af ära och berömnelse, som betecknade hans ungdom. Det låg hans rika näturanlag, att ban i alla lifvets lika faser, både som yngling, som iman Och om mera till åren kommen, alltid fann det akaste fält för sig; och liksom det berättas om den frygiske konungen i forntiden, ätt allt ivad ban vidrörde blef guld, sålunda hände Iet också honom under hanslånga konstnärsana, att hvarje nytt slag af roler, hvaruti ah försökte sig, ek genöln Hang fratnställningar liksom en hittills okänd och ej ånad lans. Hivilket svalg är det t: ex. icke mellan saft i Sömndrsecken, den gamle Kaninstock i Capriciosa, lord Elmwood i Förmyndäre och Vyndlivg, ministern i Förtalet, Hakon, Aldorandini i Statsman och Borgare, i Macbeth och en gamle aristokraten i Slöttet i Pöltu!l Hvilsin oöfverskådelig rad af ädla och upphöjda jeltegestalter och af bestämdt utpräglade ka:ktersbilder i alla riktningar framställer sig cke för oss, när vi tänka tillbaka på Nielsens kofStnärsverksämhet! Och Hvilken rikedom af te ädlaste njutningar äro vi då icke honom skyldiga, som: under fyratio år förtfor att verkaf: ned. en outtömlig skaparförmåga ! Hvar och en, som har känsla för konstens ctydelse, skall derföre också erfara en djup örelse : vid underrättelsen att. Nielsen är död; ;ch här isländet finnas välvicke många, som cke villigt erkänna att, liksom. det af de qvarlefvande: endast är få, som vi äro skylliga. en. större beundran, : det likaså är innu färre, som hafva: ett störe och rättmötigare.. anspråk på vår erkänsla och tacksamhet. ETEN nera Ole Bulk (Ur Tilustrerad Tidning.) Ole Bull lyssnade i sin ungdom till Paganinis. toner, Det ,måtte ha varit något. att lyssna till det, helst. för en sådan själsfrände, Begge voro: dåri Paris, Paganini på höjden af sitt rykte; denne hexmästare som på en ströng kanda utföra att helt tema med vari