Aftonbladet – 17 mars 1860, sida 1

England igen, sade miss Pross, så kanni var å försäkrad om, att jag för er fru hustru skall omtala alla de vackra ord ni nu talat och sagt, så mycket jag af dem kan förstå och minnas: i alla fall och händelser skall jag alltid kurna bära vittnesbörd om er allvarliga sinnesstämning i denna. förfärligal stund. Men låt oss. nu för all del betänka i hvad somjär att göra, käraste hr Cruncherb SEEEFEKR Under tiden tillryggalade fru fee ena gatan efter den andra, och nalkades allt närmare och närmare, SR Om ni skulle ge er af förut,, sade miss Pross, och säga återbud åt postiljonen, att han. inte kon mer hit med vagnen och hästarna, och sedan vänta in mig på någon annan plats — skulle inte det vara bäst 2W4zs Cruncher tyckt , att det skulle vara bäst.f Hvar skulle ni vänta in mig? frågade miss Pross. ; MN Cruncher var så förvirrad, att) han icke kunde komma ihåg någon annan lämplig plats, än Temple Bar. Ack! Temple Bar;låg många, många mil derifrån — och fru Defarge kom allt närmare och närmare. gg i Vid. domkyrkoportens, sade miss Pröss. Skulle det ligga för långt ur vägen, om toge mig in vid kyrkporten mellan de båda höga tornen ? SEN G Åh nej, miss,, svarade Cruncher:. SR Nå så skynda er då, allt hvad skyndas kan, sade miss Pross, och säg till. på postgrden om denna förändring ? 5 Jag är lite tvehågsen, sade Cruncher, och runkade på hufvudet, om jag skall töras lemna er ensammen, sir ni. Man är så osäker bär. Ja, det vet Gud! svarade miss Pross, men gör er ingen oro för min skuld. Vänta in mig vid domkyrkan vid tre-tiden; det är bättre att vi ge oss af derifrån, än från den här gården. Jag är säker på det. Se så, gå nu, herr Cruncher; Gud vare med er! Tänk — icke på mig, utan på dem, hvilkas lif kan bero på huru ni ställer tilli ni der (Forts. följer.)