Aftonbladet – 17 mars 1860, sida 1

le satt vid detta maktpåliggande tillfälle öra sina kära vänner en verklig tjenst, antog det med största beredvillighet; Hon och frry bade sett vagnen fara af, hade begtipit em det var som Saloman förde med sig, de tillbragt en tio minuter under pinsam oktan och höllo nu på: attsluta sina små tillrbstningar för sin egen! affesa, just under det u Defarge med raska steg mer och mer närade sig det för öfrigt obebodda huset, i ilket de båda rådplägade med hvarandra. i Nå, hvad menar ni väl, hr Cruncher,, såde miss Pröss, hvars sinnesrörelse var så stark, att hon knappast förmådde tala, eller stå, eller röra sig, eller lefva; tror ni inte, att det vore bäst att vi bestälde va. nen till ågot annat ställe? En vagn har redan afått härifrån förut i dag; går nu en till, så an det väcka misstankar. Mitt förmenande, miss, är just som så, att jag tycker att ni har Tätt, och att jag ska öra allt hvad ni vill, i mörker och ljus. Jag är så darrande af fruktan och hopp för det der kära folkets skuld, sade miss Hrobs, häftigt gråtande, att jag inte är i stånd att göra upp någon ordentlig plan. År ni anske i stånd att göra upp en plan, min ode, hederlige hr Cruncher? ; Jä, nög vet jag hvad jag tänker göra amdeles, Miss, när vi kommit ur det här listret,, svarade Cruncher. Men hvad det belangar, hvad vi nu ska göra, så vet jag vaiken ut eller in. :Får jag be er, miss, Teen på minne och komma ihåg en gång löften, som jag vill göra Gudi i denna örfasliga stund? I Ja, kära hjertandes!, svarade miss Pross, shyftande, jag skall visst komma ihåg edra löften. Hvad är det för löften, käre herr runcher? ; Jo, sir ni, miss, för det förstan, sade Ihruncher, som stod der darrande i alla lemmar och blek som ett lik i ansigtet, om et der stackars folket kommer lyckligt och il ur denna nöden, så vill jag allri görat mer.n )