Aftonbladet – 16 mars 1860, sida 3

Det oförvillade förståndets svar på do i Flygbladet från östra sidan fjellen II framställda frågor. 1) Är det möjligt att Norges konung, endast såsom sådan, skulle hafva för sig yrkat rättigheten att till ett af Norges vigtigaste embeten utnämna en svensk? Ja, i anseende till hans frånvaro från Norge och deraf följande behof af att ispetsen för norska statsrådet ega en person, om hvilken konungen den tiden med visshet kunde veta, att han bevakade konungens intresse. För sådant ändamål kunde den med norrmännen obekante och dem med misstro ännu seende konungen anse sig böra ega just till denna vigtiga plats fritt val emellan svenskar och norrmän. 2) Är det möjrigt, att norrmännen, med antagandet af detta förslag, afsågo vinnandet af en fördel för Norge, oberoende af dess förening med Sverge? Fia Ett nej på denna fråga innesluter uti sig många möjligheter. Att norrmännen ej ansågo sig derigenom ha vunnit någon fördel; är naturligt. Men då deras konung ansåg det för en så stor fördel för sig, att han gjorde dess medgifvande till väsendtligt vilkor för fredlig uppgörelse, ansågo de sig förbundna att göra honom denna koncession. 3) Är det möjligt, att norrmännen, med antagandet af förslaget, endast ville bereda en fördel för Sverge, oberoende af dess förening med Norge? . Norrmännen ansågo sig dermed lika litet bereda Sverge en fördel, som England ansåg sig bereda Holland någon fördel, när Wilhelm af Oranien blef Englands konung och egde bekläda vissa engelska embeten med holländare. Likasom engelska foiket gjorde denna koncession åt sin konung, som tillika var Hollands konung,-gjorde norrmännen den åt sin konung, som tillika var Sverges. Likasom Holland ej behöfde höras, för att engelsmännen och Wilbelm VI skulle kunna upphäfva denna rättighet, lika litet behöfver Sverge höras, när norrmännen och norska konungen äro öfverens att borttaga denna hans rättighet. Sedan vi nu på ofvan angifvet sätt besvarat de tre första flygbladsfrågorna, blir naturligt att vikmed nej besvara, att ifrågavarande förslag skolat åsyfta någon omedelbar fördel för unionen, eller att förevarande fråga skulle vara af unionel beskaffenhet och såsom sådan behandlas.