Aftonbladet – 16 mars 1860, sida 2

henne, fortfor fru Defarge; jag kan icke tala om den ena, utan att tala om den andre, och jag måste tala sjelf, och icke lita endast och allenast på medborgaren lillepytt här. Och jag är icke något struntvittne, skulle jag tro. Å La Vengeance och Jacques Tre täflade med hvarandra i de mest varma försäkringar, att hon var .kronan af allt hvad vittne heter. Den lille väglagaren, som icke ville vara den sämste bland hennes beprisare, förklarade, att bon var ett gudomligt vittne. Han får stå sitt kasto, sade fru Defarge. Nej, jag kan icke skona honom! — Du är upptagen klockan tre; du skall gå och se huru leveransen för i dag expedieras, kan jag förstå ? SE Frågan var ställd till vedsågaren, som skyndade. sig att svara ja, hvarvid han begagnade tillfället att tillägga, att han var den mest nitiske af alla republikaner, och att han skulle bli den mest förtviflade af alla republikaner, derest någonting skulle komma att hindra honom från att gå och se på den putslustige national-barberaren, under det han rökte sin aftonpipa. Han var så ifrig med dessa försäkringar, att han väl skulle kunnat bli misstänkt (var det, måhända, äfven af de mörka ögon, som föraktligt blängde på honom ur madames hufvud) för att ha små enskilda farhågor för sin egen personliga säkerhet hvarenda timma på dagen. Också jag, sade madame, ärnar tillbringa några timmar der i dag. När det är slut — det vill säga klockan åtta i afton — skall du komma hem till mig, så skola vi gå och anoifva dem hos afdelningen för Sanct Antoine. (Forts. följer.)