Aftonbladet – 16 mars 1860, sida 1

a Spionen : gick och Carton satte sig vid bordet, Tutande hufvudet i båda händerna. Spionen återkom genast med två karlar. Hur.nu då? sade den ene af karlarne. Kostar det så grymt på honom, att hans vän dragit en vinst på Sankt-Guillotine-lotteriet? En god patriot,,: sade den andre, skulle knappt kunnat taga värre vid sig, om en arlstokrat hade dragit en nit. De upplyfte den sanslöse, :lade honom på en: bår,.som de hade utanför dörren och stodo tillreds..att. begifva sig af med:honom: Tiden är: kort, Evremonden, sade ,splonen i-en varnande ton. Jag vet det, svarade Carton. ..Se.välom min vän, jag ber: er, och adjö med er. Kom dås.gossar!.sade-Barsad. Lyftupp honom och låt oss. gå.n Dörren stängdes. och Carton var ensam. Ansträngande; hela sin hörselförmåga, lyssnade han. om något tecken kunde . förspörjas till upptäckt: och allarm. Något. sådant förspordes ej. Nycklar-vredos omkring, dörrar slogos-igen, steg Jjudade ivaflägsna gångar; men intet rop hördes, ingen ovanlig.brådska kunde förmärkas. Han andades nu lättar2, satte sig: ned vid bordet. och lyssnade : till. .dess klockan :slog tu. i Några ljud, som-icke ingåfvo honom när gon -farhåga, emedan han visste hvad de betyddey:började nu låta höra sig. Åtskilliga dörrar öppnades israd vefter hvarandra, och slutligen--hans egen. En fångvaktmästare, med en lista i handeny tittade in, och sade endast: Följ mig Evremondel och. Carton följde honom: till ett. stort rum, ett stycke derifrår. Det varven mulen vinterdag, ochiisden: sky ning, som der råddey kunde banvicks 1ydl se de andra, som blifvit ditförda föratt bli! bakbundna; Somliga stodo, somliga-hade.satt