Aftonbladet – 16 mars 1860, sida 1

är rädd för, brådtom som de nu ha, bara jag kän säkert räkna på, att jag har rent spel ned herrn. Af mig har ni intet att befara. Jag håller mitt ord in i döden Det måste ni göra, berr Carton, om femtitvåtalet skall bli fullt. Fyller ni bara talet iden der drägten, så har jag intet att befara , Befara ingenting! Jag skall snart vara urståndsatt att göra er något för när, och de öfriga skola, Gud vill! snart vara långt härifrån, Gå nu och skaffa er bjelp att bära mig ner i vagnen. Er2? sade spionen, med en nervös darrning. : Honom, karl, med hvilken jag förbytt mig. Ni går ju ut genom samma port, genom hvilken ni förde mig in? Naturligtvis. Jag var mycket klen och svag, förstår ni, då ni förde mig in, och sedan blef det ännu värre med mig. Afskedets smärta öfverväldigade mig. Sådant har skett här otaliga gånger. Ert lif är i edra egna händer. -Skynda nu! Ropa på bjelp! Ni svär på, att ni icke ärnar bedra mig?, sade den darrande spionen, tvekande i sista ögouvblicket. Karl, karl; -svarade OCarton, stampande med foten; hbar jag då icke redan med en högtidlig ed lofvat er att hålla. vårt aftal;ceh ändocksstår ni deroch förspiller den dyrbara tiden! För honom sjelf till: den der gården, ni vet; sätt honom sjelf uppsi vagaens säg sjelf åt herr Lorry, att den sjuke icke behöfs ver någon. annan medicin än friska luften, och att herr Lorry skall komma ibåg hvad jag sade honom-i går aftons, och det: löfte han gaf-i går aftons,och-att han genast ger sig-afl