Aftonbladet – 15 mars 1860, sida 1

TVÅ STÄDER. EN BERÄTTELSE CHARLES DICKENS. I sitt bref till hennes far sade hån uttryckligen, att han anförtrodde hustru och barn i hans vård. Och han sade bonom detta i mycket varma ordalag, i förhoppning att dermedelst stålsätta honom emot ett möjligt återfall i den forna sinnessvagheten. I ett bref till Lörry anbefallde han dem alla åt hans bepröfvade vänskap, samt redogjorde för sina verldsliga angelägenheter. Derpå nedlade han pennan. Han kom aldrig ;båg Carton. Hans själ var så upptägen af de andra, att han icke alls kom att tänka på honom. Han hade hunnit sluta dessa bref, innan fängknekten kom att släcka lampan: Han de sig ned på halmbädden; han hade uppciort sin räkning med denna verlden, tänkte han. Men hon lockade honom åter i hans sömn, ech tedle sig i alla sina tjusande behag. Fri ch lycklig, tillbakakommen i det gamla huset i Soho — som nu likväl alls icke liknade det verkliga huset — på ett obegripligt: sätt befriad och munter till sinnes, var ban der med Lucie-igen, och hon berättade för h inom, att alltsammans endast hade varit en dröm, och att han aldrig hade rest till: Paris. Så fier ett litet mellanskof af. glömska: och :så hade han verkligen blifvit afrättad, och hade ommit tillbaka till henne; död, och lugn till sinnes, och ändock var han alldeles densam: me som tllförene. Åter ett litet mellanskof ! glömska, och så vaknade han innan def Se Aftonbladet niis 1-5, 7—11, 13—27, 29 34—38, 40— 42, 50—062,