Aftonbladet – 15 mars 1860, sida 1

excentriskt virriga dödsfantasierna, som hade förföljt och plågat honom, blef han slutligen herre öfver dem. Han gick fram och åter på golfvet, sakta upprepande för sig sjelf sina älsklingars namn. Den svåraste striden var utkämpad. Han kunde, fri från störande tankspel, uppsända till himlen sina böner för sig och dem. ; Klockan slog tolf — för sista gången. Man bade sagt honum, att tre var bans sj. sta timme, och att han skulle blifva afhemtad något tidigare, i anseenda dertill, att färden till afrättsplatsen gick så långsamt med de tunga och klumpiga kärrorna. Han beslöt derföre, att afvakta klockan tu såsom den sista timmen och under tiden stärka sitt mod, för att, när stunden komme, vara istånd att äfven upprätthålla modet hos andra. Vandrande lugnt fram och åter med korslagda armar, cn helt olika man med den fånge, som hade vankat fram och åter i La. forcehäktet, hörde han klockorna slå ett, utan minsta sinnesskakning. Den sista timmen hade förflutit för honom temligen Lik alla andra timmar. Han tackade Gud för sin återvunna sjelfbeherrskning, och tänkte: Nu är blott en qvar, hvarefter han fortsatte sin stilla vandring. De hördes steg i gången utanför. Han stannade. En nyckel sattes i låset och vreds omkring, Innan dörren öppnades, eller i detsarima som hon öppnades, sade en karl med-låg röst på engelska: Han har aldrig sett mig här; jag har undvikit att bli sedd af honom. Gå in dan jag väntar utanför. Förlora ingen dd Dörren öppnades och tillslöts hstigt, och framför honom stod, ansigte mat ansigte, lugnt och fast betraktande honom, med ett vänligt