Aftonbladet – 14 mars 1860, sida 3

ganska talrikt besökta af den musikälskande allmänheten, om också denna musiklokal ej i akustiskt hänseende är särdeles att rekommendera. Man har tillfälle att vid dessa musiksoir6er isynnerhet göra bekantskap med våra så kallade framtidskompositörer, Schumann, Rubinstein m. fl., af hvilka man kan få 1ä a konsten att medelst harmoniska kombinationer och kromatiska tongångar dölja sin melodifattigdom, Största intresset väcker de af hr Lindberg föredragna violinkompositionerna af Sebastian Bach. Dessa äro, ehuru skrifna för så lång tid tillbaka, alltid lika ungdomliga, lika nya och originella. Som pianist ingifver br Lindholm stora förhoppningar. Hans spel är väl nyanseradt samt i hög grad korrekt. touchen elegant. Mera poesi, mer finess i föredraget, och hr L. skall otvifvelaktigt intaga en hedrande plats bland vår tids u märktare pianister. Tisdagen den 5 Mars gaf Ole Bull sin första konsert för utsåldt hus och till dubbt!a priser. Hr B. är ännu densamme som för 18 år sedan, ännu bibehåller han samma friska, ungdomliga och egendomliga spel, samma herravälde öfver stråke och teknik som den tiden betecknade hans spel och som redan den tiden förskaffade honom en så hög plats blar d Europas utmärktaste violinspelare. Och beundra måste man också i sanning lika mycket hans flageolett-toner, hans drillar och dubbeltoner i flageolett; hans fina staccato och pizzicato, som hans rena och dock hastiga terzgångar och decimagrepp. Hvad mig enskildt beträffar så föredrar jag dock främst af allt att höra honom spöla en kantabel sats, ett adagio eller andante, ty ingen violspelare har jag ännu hört, som så förstått alt sjunga på sitt instrument och art dervid gifva sin o-sträng en så egendömlig röstlik karakter. Jag har hört mången önska det Ole Bull skulle spela mera enkelt gedigna kompositioner utan