Aftonbladet – 14 mars 1860, sida 2

ma ögonblick som jag kömmer tillbaka; tar ni mig in i vagnen, och befaller kusken köra., Och jag skall vänta på er i alla fall och händelser ? Ni har ju mitt pass, som ni vet. Ni håller en plats ledig åt mig: Vänta på ingenting vidare, än att den platsen blir upptagen, och sedan fort till England ! Godt, godt! sade Lorry, hänförd af Cartons eldiga, men derjemte fasta och bestämda hållning. Lyckligtvis kommer icke allt att hvila på en gammal gubbe; jag får en ung, rask man vid min sida. Han räckte Carton sin hand. Med Guds hjelp får ni det! Lofva mig på heder och ära, att ingenting skall förmå er att ändra den plan, om hvilken vi nu kommit öfverens. Det lofvar jag, Carton. Mins väl detta löfte i morgon: En ändring i denna plan, eller ett dröjsmål med verkställigheten — af hvad anledning det vara månde — skulle icke kunna rädda någons lif, men väl blifva mångas död. : Jag skall minnas edra ord. Jag hoppas, att jag redligen skall fullgöra hvad på mig ankommer. : Ochjag hvad på mig ankommer. Och nu, farvällp Ehuru han sade detta med ett leende af djupt allvar, och eburu han till och med förde den vördnadsvärde gubbens hand till sina läppar, skildes han likväl icke från honom genast. Han -hjelpte honom attförmå den försoftade doktorn att taga på sig rock och hatt, och att, medelst löfte om, att han. skulle få sin skomakarebänk, locka honom att gå med ut. Han gick på amdra sidan omhonom och skyddade honom, till dess de kommo till porten af. buset, hvarest Lucie — så lycklig på den tiden, då han för henne hade