Aftonbladet – 14 mars 1860, sida 2

afslöjat sitt eget hjertas dystra hemlighet — qvalfullt tillbragte den sömnlösa natten. Han följde med in på gården, och stannade der några ögonblick ensam, skådande opp till ljuset i hennes fönster. Innan: han gick, uppsände han i tysthet:dit en välsignelse och ett farväl. TOLFTE KAPITLET. Femtiotvå. I det svarta: Conciergerie-häktet afvaktade dagens dödsfångar sitt öde. De voro till antalet lika många, som dagarna i året. Femtiotvå lif skulle: den eftermiddagen af den parisiska revolutionsfloden utspolas i evighetens bottenlösa ocean. Innan de ännu hunnit: lemna sina celler, voro dessa redan anordnade åt deras efterträdare; innan deras blod ännu blandades med det dagen förut utgjutna, var det blod, som skulle blandas med deras, redan hållet i beredskap. j Två tjog och ett dussin voro afräknade för dagens behof — alltifrån den sjuttioårige generalförpaktaren, som med alla sina rikedomar icke kunde köpa sitt lif, ända ned till den tjugoåriga sömmerskan, hvars armod och obetydligbet icke kunde rädda benne. Kroppsliga sjukdomar, som haft sitt upphof från laster och osnygghet, angripa sedan menniskor af alla stånd och vilkor; och de förfärliga moraliska pester. som alstrats till följd af outsägligt lidande, olidligt förtryck och hjertlös likgiltighet, drabba sammaledes alla utan åtskilnad: Charles Darnay, ensam i sin cell, hade icke sökt bedraga sig sjelf .med något fåfängligt bopp sedan han ditkom från domsalen. Han hade i hvarje rad af den upplästa berättelsen hört sin dödsdom: Han hade klart och tydligt insett; att intetpersonligt inflytande skulle förmå! rädda honom; att han i sjelfva verket hade fått sin dom af millioner, bland hvilka några enheter intet betydde.fj