Aftonbladet – 14 mars 1860, sida 1

o .-. TVÅ STADER). EN BERÄTTELSE AR CHARLES DICKENS. BOM gaf du också akt, min gummax, sade efarge, västan bönfallande, på hans dotters ångest, som det måste ha varit mycket påkostande för honom att skåda? EOm jag gifvit akt på hans dotter? upprepade frun; jo, Jag här gifvit akt på hans dotter; och det mer än en gång. Jag har gifvit akt på henne i domsalen, och jag har gifvit akt på henne på. gatan nära fängelset, Jag behöfde bara lyfta mitt finger, så...lm Hon tycktes lyfta fingret (den lyssnande Carton såg det ej, ty han höll ögonen oaflåtligt fästa på tidningsbladet) och låta det falla på diskkanten, liksom bilan hade fallit. Vår medborgarinna är präktig !s skrålad Jaeques Tre, Ebon är en engell sade La Vengeance och och kysste henne. EEMcen dus, fortfor den oblidkeliga frun; i det hon vände sig till sin man, om det berodde af dig — hvilket det lyckligtvis icke gör — så skulle du vilja släppa lös den der karlen i denna stund., . BE,Nej, på min heder, nej! sade Defarge, icke ens om jag kunde göra det med att bara vända om banden! Men jag ville att vi skulle stanna der. Jag säger: Stopp der! Hör på du, Jacques, sade fru Defarge i vredesmod; och hör på du, lilla söta La Vengeance, hören på hvad jag vill säga, båda två! För sina brott såsom tyrabner och förtryckare har jag haft den der slägten förlängesedan på mitt register; dömd till död och EE Se Aftonbladet n:is 1—5, 7—11, 13—27, 29, be. 34—38, 40—42, 50—61,