Aftonbladet – 14 mars 1860, sida 1

de, att han nu skulle återvända till henne och komma tillbaka till kontoret vid midnattstiden. Under tiden skulle Carton vid brasan afvakta doktorns återkomst. : Han väntade och väntade och klockan slog tolf; men Manette återkom iake. Lorry kom tillbaka, fick ingen underrättelse om honom, medförde sjelf ingen. Hvar kunde han ha tagit vägen? De höllo just på att: diskutera den frågan, och Voro nästan färdiga att grunda några svaga förhoppningar på hans långa frånvaro, då de hörde honom komma i troppsn. I samma ögonblick som han inträdde, sågo de att allt hopp var förloradt. : Antingen han verkligen hade varit hos någon, eller om han helatiden hade lupit Kring gatorna, det blef aldrig kändt. Som han nu stod och stirrade på dem; gjorde de honom Ingen fråga, ty hans utseende sade dem allt. Jag kan ej få rätt: på honomx, sade han. och Jag måste nödvändigt ha honom. Hvar är han?BHz Han var barhufvad och barhalsad, och under det han talade, seende sig omkring i rummet med en bedjande, förvirrad blick, tog ban af sig rocken, och lät honom falla på golfvet. Hvar är min bänk? Jag har sprungit omkring öfverallt och letat efter min bänk, och kan icke få rätt på honom. Hvar ha de gjort af min verkstad? Tiden går mig ur händerna; Jag måste ha de der skorna färdiga.n e sågo på hvarandra, och blodet ville stelna i deras ådror. Käre vänner! sade han, i en jemmerligt qQvidande ton, låt mig sätta mig till mitt arbete. — Låt mig få mina verktyg. Då han ej fick något svar, slet han sig i håret och stampade 1 golfvet, liksom ett tredskande barn, .