Aftonbladet – 14 mars 1860, sida 1

utrotelse. Fråga min gubbe om det inte är sannt. Det är en sanning, sade Defarge oåtspord. . När den stora tiden begyntes, då Bastiljen föll, hittar han det der papperet, och tar det med sig hem, och midt i natten, sen det blif., vit tomt här i salen och dörren stängd, läsa VT det, just på denna plats, vid skenet af den här lampan. Fråga honom, om det inte är sant. Det har sin riktighets, sade Defarge. Då säger jag honom, sedan vi läst skriften allt igenom, och lampan håller på att slockna, och cagern börjar skimra in genom de bär luckorna och de här gallren, att jag nu har en hemlighet att yppa för honom. Fråga höonom, om det inte är sant. Det är så,, sade åter Defarge. Jag meddelar honom den hemligheten. Jag slår mig med dessa mina händer för mitt bröst, Just som jag nu gör, och jag säger åt honom: Defarge, säger jag, jag blef uppfödd hos fiskarfolk vid hafskusten, och den der bondslägten, som blef -så der missbandlad af de båda Eyremondarne, såsom det står beskrifvet i den der Bastilj-skriften, det är just min slägt. Hör du, Defarge! Systern till. den dödligt sårade gossen, det var min systery den der äkta mannen, det var min systers man; det ofödda barnet, det var deras barn; den den der brodern, det var min bror; den der fadern, det var min far; alla de der döda, de äro mina döda, och stämningen till ansvars för dessa missdåd, den har jag ärft! — Fråga honom om det icke är sant. Till punkt och pricka-sant,, sade ännu en gång Defarge. Nå så föreskrif då stormvinden. och elden bvar de skola stanna, -återtog frun; men försök icke sådant med mig. Hennes båda åhörare funno ett gräsligt