Aftonbladet – 13 mars 1860, sida 1

God afton. Ah! God afton, medborgare! sade hastigt Carton, i det han fyllde sitt glas. :Jag dricka republikens skål. . 4 s Defarge gick tillbaka till disken och sade: Visst är han litet lik honom. Frun genmälde i skarp ton: Mycket lik, säger jag. Jacques Tre anmärkte förmedlande: Ja, si frun bär honom nu jemt i sina tankar. Den älskvärda La Vengeance tillade med ett grinlöje: Och hon går nu oupphörligt och gläder sig åt, att få se honom en gång till i möorgon!, Carton följde långsamt med pekfingret raderna i sin tidning, låtsande som om han vore ifrigt sysselsatt med att stafva sig fram i det främmande språket. De andra fyra stödde sina armar på disken, med sina hufvuden tätt tillhopa, och språkade sakta. Efter några minuters tystnad, hvarunder de alla hade uppmärksamt betrastat honom, utan att afvända hans uppmärksamhet från det republikanska dagbladet, började de samspråka igen. Det är sant som frun säger, anmärkte Jaeques Tre. -Hvarföre stanna på halfva vägen ? Det är ett ord i sinom tid, det. Hvarföre stänna ? . Må så vara, invände Defarge, men någorstädes måste man dock slutligen stanna. Frågan är endast hvar?i A i E Vid slutlig utrotelse, sade frun. 23 Förträffligt!. skrålade Jacques Tre. Äfven Lå Vengeance gaf högljudt sitt bifall tillkänna. Fn D . Utrotelse är en god lära, min gummax, sade Defarge något förläget; .öfverhufvud har jag ingenting deremot. Men doktorn har lidit mycket; du såg honom i dag; gaf du akt på hans utseende, när papperet upplästes ? Om jag gaf akt på hans utseende? upprepade frun med ett uttryck af hån och ilsk: . Jo, jag gaf verkligen akt på hans utseende, ch jag anmärkte dervid äfven, att ban alldeles icke såg ut som en vän af republiken. Jag råder honom jag, att taga vara på sitt utseendel (Forts.)