Aftonbladet – 13 mars 1860, sida 1

Lorry stödde sig mot dörrposten och gömde ansigtet mot armen. ; Fäll ieke modet), sade Carton mycket vänligt; förtvifla ej. Jag uppmuntrade doktorn att göra hvad han kunde, emedan jag insåg att detta en gång skulle bli en liten tröst för hånne. Hon skulle annars en gång kunna inbilla sig, att räddning varit möjlig, om man eddast hade bjudit till, och den tanken skulle plåga henne. aJa, ja, ja!s svarade Lorry, aftorkande sina tårar, ni har rätt. Men han dör; här är allsIntet höpp., Jay han dör; här är allsintet hopp, upprepade Carton och gick med fasta steg utför trappan. ELreTtE KAPITLET. Det blir mörkt. Sydney Carton stadnäde neregå gatan, villrådig hyart han skulle styra kosan. På TellSons kontor klockan nio, sade han eftertänksämt. ,Vore det icke skäl, att jag under tiden läte se mig? Utan tvifvel. Det är bäst att det der folket vet, att det fios här en sådan person som jag; det är ett godt försigtighetsmått att börja med. Men jag måste NnOga tänka igenom allt det der. Han gick hastigt några steg,stannade tvärt, glorde sedan ett par slag fram och åter på den redan nästan mörka gatan, och betraktade från alla. sidor den tanke, som hade runnit bonom i sinnet, Han återkom till sin första id. Det är bäst,, sade han beslutsamt, att det der f Iket vet, att det fins här en sådan person som jag. Derpå styrde han kösan till Saint Antoine. Han hade i domsalen hört Defarge säga, att han höll krog i förstaden Saint Antoine Det var icke svårt för Carton, som hittade vägen öfverallt i Paris, att leta rätt på det stället, utan att behöfva fråga sig fram. Sedan han nöga tagit reda på hvarest den ifrågavarande krogen var belägen, lemnade han tills vidare dessa krokiga och mörka gator, intog sin diner på ett spisqvarter, och sof godt på ma