Aftonbladet – 12 mars 1860, sida 2

att det kunde vara farligt för andra åltl vara besittning af min hemlighet; Jag var mycket upptagen den dagen, ock hannZej sluta mitt bref om aftonen. Jag uppstod tidigare än vanligt följande morgonen, för att afsluta det. Det var sista. dagen af året. Jag hade just fått brefvet färdigt, då man kom och sade mig, att ett fruntimmer var i mitt mottagningsrum och begärde att få tala med mig. — —— —— — Det blir mig. mer och. mer svårt, att utföra mitt begynta företags Det är så kallt och så mörkt; mina sinnen äro så dufna, och sorgen hvilar så tungt öfver mig: Fruntimret var ungt, behagligt och vackert. men hade ett utseende, soma icke lofvade en lång lifstid. Hon presenterade sig för mig såsom. gemål till. markis de St. Evremonde. Jag sammanlade titeln, med hvilken gossen hade tilltalat den äldre brodreu, med den på skärpet broderade initialbokstafven, och det föll mig genast in, att det måste vara just den markisen, med hvilken jag nyss hade varit i beröring. 3 pMitt minne är mig ännu troget, men jag kan icke ord för ord uppteckna värt samtal. Jag misstänker, ätt man. bevakar mig skarpare än förut; och jag kaa icke veta på hvilka tider man bespejar mig. — Hon hade till en del misstänkt, till en del upptäckt de förnämsta tilldragelserna i den ohyggliga historien, den andel hennes man haft deri, och att mar hade anlitat mitt biträde. Hon visste icke, att den unga qvinnan var död. Hon hade hoppats, sade hon, högst bedröfvad öfver hennes död; att kunna få visa henne, i hemlighet, sitt bjertliga deltagande. Hon hade hoppats. :att kunna afvända Guds vrede från en familj,Esom länge varit föremål för det lidande folkets hat. Hon hade anledning att tro, att den döde fe A