Aftonbladet – 12 mars 1860, sida 1

med ridspöen möt sina stöflar, och gingo af och an på. golfvet. Är hon nu ändtligen död? sade den äldre då jag, inträdde, Hon är död, sade jag. i Jag gratulerar dig, min bror, voro hans ord, i det han svängde sig om på klacken. Han hade redan förut erbjudit mig penningar, men jag hade afböjt anbudet. Nu gaf ban mig en rulle guldmynt. Jag tog emot guldet, men lade det på bordet. Jag hade öfverlagt saken, och beslutit att icke emottaga någonting. Värdes ursäkta, sade jag; mounder dessa omständigheter är: det mig omöjligt. De utbytte blickar med hvarandra, men besvarade raed en böjning på hufvud min kalla bugning för dem, och vi skildes utan något vidare ord å någondera sidan. — — — Jag är mycket, mycket trött — alldeles nedtyngd af mitt elände. Jag kan knappt Fo hvad jag skrifvit med denna utmärglade hand. Tidigt på morgonen aflemnades louisdorrullen vid min dörr, inlagd i en liten ask, med mitt namn på locket, Från första stuncen hade jag under mycken oro öfvervägt, hvad jag rätteligen borde göra. Nu beslöt jag att skrifva ett enskilt bref till ministern, med. en fullständig berättelse om mitt äfventyr, jemte noggrann beskrifning på stället. Jag visste allt för väl, hvad inflytelse vid hofvet hade att betyda, och jag väntade mig ingalunda, att någonting skulle göras åt saken; men jag ville lätta mitt hjerta från dess börda. Jag hade hållit saken fullkomligt hemlig, till och med för min hustru; äfven detta ville jag nämna i mitt bref. Jag hade icke ringaste aning om min verkliga fara; men jag insåg,