Aftonbladet – 12 mars 1860, sida 1

ten en stol nära intill: mimgbefalde sjukvakterskan attsgå sin väg, och sade sedan med låg röst: . Hör på, doktor, då jag fann min bror i den här. obehagliga ställningen med bordpatrasket, rådde jag honom att anlita er. Ni har redan vunnit ett stort rykte, och. såsom en ung man, med utsigt på en lysande framtid, lär ni, väl Inse hvad er frid tillhörer.. Hvad; ni här sett och hört, måste. förblifva.en djup hemlighet. Jag lyssnäde efter om den sjuka andades, och undvek att srara. Skulle ni täckas hedra mig med er uppMärksamhet, doktor? Min herre, sade jag, !en döendes meddelanden mottagas alltid af läkaren på samma YIS som; afbiktfadren. . Jag svarade försigtigt, ty hvad jag här hört och sett, hade gjort mig orolig. Det var så svårt att höra om hon ännu andades, att jag uppmärksamt undersökte hennes puls och lade. handen på hennes hjerta. Det fanns ännu qvar en gnista af lif. Sedan Jag åter satt mig ock såg mig omkring, fick J2g se de båda bröderna stå och betrakta mig Uppmärksamt. — — — — — — ; Jag har sådan svårighet att skrifva, kölden är så skarp, jag är så rädd för att bli öfverraskad och till straff för mitt tilltag bli insatt i ett underjordiskt fängelse och i full-komligt mörker, att jag måste förkorta denna berättelse. Med mitt minne är alls intet fel; Jag kan påminna mig. — och skulle kunna redogöra för — hvarenda liten biomständighet, hvartenda ord,som vexlades emellan mig och de båda bröderna. Hon låg aftynande en hel vecka. Mot slutet kunde jag förstå ett och annat ord af hvad hon sade mig, då jag satte örat intill hennes läppar. Hon frågade mig hvar hon Var, och jag sade henne det; hyem jag var,