Aftonbladet – 12 mars 1860, sida 1

—— — —Lrr-rvrreee— Då jag återvände.stillisden unga. qvinnans lägeryfann jag henne-yra alldeles på samma sätt som förut. Jag visste, att detta kunde fortfara flera timmar, och troligen ändas med dödens i Jag gaf henne åter in-af samma; läkemedel som förut, och satt sedan bredvid sängen tills långt inpå natten. Hon sagtede aldrig sina rop; upprepade alltid. noggrant sammas-ord, isamma ordning med sammas korta -mellanskof; De voro beständigt -dessa: Min man, min far;. min. bror! -Etty-tuy tre; fyra, fem, 8ex4 sju, åtta, nie; tie, elfva, tolf. .Fystl Detta räckte i sex och tjugo timmar från den;-stund jag först. såg henne. Jag hade gått till.och från två gånger,. och satt åter bredvid-;-henne; då hon började .mattass. Jag gjordeshyad,jag kunde; för attbefordracdenna välgörande: mattighet, . och: så; försjöpks-hon småningom i: en dvala, och låg orörligs Det var. liksom vinden och-regnet hade vyssjat henne till. sömn efter en; lång; förfärlig strid. Jag lossade; banden . från hennes armar, och: bad sjukvakterskan hjelpa mig ordna hennes bår och sönderrifna kläder. Jag märkte då, att-hon, befann sig.i begynnelsen af välsignadt tillstånd, -och-förlorade-nu det lilla hopp jag hade haft om hennes vederfående. : S Är hon död? frågade markisen, som jag ännu vill. fortfara att kalla den äldre brodren, ..och som, -klädd i ridstöflar, kom ifrån. stallet, : Icke (död. ännu, svarade jag, men döende, Hvad det är för en styrka i de der bondkropparna! sadei.han, och såg ned på henne med en viss nyfikenhet. Y . Sorg -och, förtviflan.förläna. .menniskan en förvånande styrka, svarade jag. Han skrattade först åt mina. ord, men rynkade sedan pannan, . Han framsköt med foj