. TVÅSSTÄDER. EN BERÄTTELSE AP CHARLES DICKENS. Höga bifalisrop heisade denna skrapa. Ordföranden ringde i klockan, och fortfor med värma: Om republiken skulle af er äska offret af till och med ert eget barn, så vore det er ovilkorliga pligt att offra henue. Afvakta hvad ni vidare får höra, och håll er tyst under tiden. ter skallade ursinniga bifallsrop. Manette satte sig; hans blickar irrade omkring i salen, hans läppar darrade; hans dotter tryckte sig närmare intill honom: : Den hungrige karlen i juryn gnuggade förnöjdt sina händer. Defarge framträdde, så snart det blifvit så pass tyst i salen att hans röst kunde höras, och berättade i korthet huruledes doktor Manette hade blifvit insatt på Bastiljen, och att han, Defarge, såsom gosse då var i doktorns tjenst; huruledes doktorn blifvit frigifven ur fångenskapen, och att han varit sinnessvag, då Defarge mottog honom i sin vård. — Derpå pölls följande korta förhör — ty domstolen hade brådtom: Du utmärkte dig vid Bastiljens, eröfring, medborgare Defarge?p Jag var ingen af de sämsta.x Här skrek en entusiastisk gvinna urhopen: Du var en af de styfvaste patrioterna der. Hvårför inte säga det. rent ut? Du skötte kanonen der, och var en bland de första som inträngde i den förbannade fästningen, när han intogs. Patrioter, jag talar fena sanningen! ) Se. Aftonbladet -n:is 1—5, 7—11, 13—27, 29, 34—38, 40—42, 50—58, i