Aftonbladet – 10 mars 1860, sida 1

den andre af de två, som också var ond, slog betjenten likaledes flera slag med knytnäfven; de båda herrarne vöro härvid till blick och åtbörder så lika, att jag då först märkte att de voro tvillingbröder. Allt ifrån den stund, då vi hade stigit ur vagnen vid gårdsporten (som vid vår ankomst var läst och som den ene af bröderna hade öppnat åt oss och sedan tilläst igen) hade jag hört häftiga rop, som kommo från ett vindsrum. Man förde mig direkte till d.4 rummet; ropen ljödo starkare, ju högre vi kommo upp i trappan, och jag fann den patient i brinnande hjernfeber, liggandöjpå Säng. lr Patienten var en qvinna af ovanlig skönhet, helt ung, efter utseendet icke mycket öfver tjugo år. Hennes hår var i den vildaste oordning, och hennes armar fastbundna vid hennes sidor med skärp och balsdukar. Jag anmärkte att dessa bindlar synbarligen tillhörde en elegant herremansgarderob. På ett af dessa, med långa fransar försedt skärp, var broderadt ett adligt vapen och bokstafven E. Jag såg allt detta under den första mintten som jag betraktade den sjuka; ty wnder sina oupphörliga kastningar hade hon, med ansigtet nedvändt, kommit på sängkanten, fåt ena ändan af skärpet in i munnen och höjl på att qväfvas. Min första åtgärd var att befria henne från denna fara, och då jag to bort skärpet, blef jag varse broderiet. Re Jag vände varsamt om henne, lade mina händer på hennes bröst för att stilla henne och hålla henne ävar på sängen, och betraktade då hennes änsigte. Hennes ögon voro onaturligt-stora och vilda, : och hon uppgaf pupphörligt genomträngande rop, upprepande orden: Min man, min far, min brorl hvar. pfter hon räknade till tolf och sade Tystl,