Aftonbladet – 10 mars 1860, sida 1

underrätta mig om hvem det är som gör mig den äran att anlita mitt biträde, och hvad det är för slags sjukdomsfall, för hvilket det eåkallas. Härpå svarade den, som sist hade talat: Doktor, de, som nu anlita er, äro personer af börd. Hvad: sjukdomens : beskaffenhet beträffar, så lita vi på att ni med er insigt skall personligen taga reda på den bättre än som kunde ske genom någon af oss gjord beskrifning. Nog om den saken. Behagar ni stiga in? Jag var tvungen att foga mig i deras begäraiv och steg in i vagnen utan att säga ett ord. De följde mig efter med stor brådska, och vagnen for af lika fort-som förut. Jag upptecknar detta samtal ordagrannt sådant det hölls. Jag är fullkomligt säker på att det är troget återgifvet. Jag: beskrifver allting noga såsom det tilldrog sig, och bjuder till att taga mig till vara för att förirta mig från ämnet: När jag gör följande teceken i handskriften, så betyder det att jag blifvit störd och måst inlägga papperet i sitt gömställe, — — — — —— Vagnen for genom flera gator och slutli-. gen genom norra stadsporten, hvarefter: zz kommo ut på stora landsvägen. Vid pass en half mil från tullporten tog vagnen af från stora vägen och stannade vid ett enstaka hus. Vi utstego alla tre .och gingo på en mjuk och fuktig gångstig i en trädgård, hvarest en vanvårdad springbrunn hade åstadkommit en öfversvämning, fram till porten af huset. Porten blef icke öppnad genast efter ringningen på klockan, och den ene af mina två ledsagare slog betjenten; som öppnade honom, med sin tunga kraghandske i ansigtet. I detta låg just ingenting, som kunde väcka min förundran; ty jag hade sett sådant stackars folk piskas oftare än hundar. Men