Aftonbladet – 10 mars 1860, sida 1

Det var La Vengeance, som under åhörarnes varma bifallsrop sålunda inblandade sig i domstolsförhandlingen. Ordföranden ringde i klockan; La Vengeance, upphetsad af bifallssorlet, skrek: Jag gör en konst i den der pinglan!, OckH detta hennes trots belönades åter med högljudt bifall. Låt domstolen veta hvad du gjorde vid Bastiljens eröfring. Jag vissten, sade Defarge, i det han såg ner på sin hustru, som stod på nedersta steget af trappan till den upphöjning, på hvilken hennes man befann sig, med blicken oafvändt fäst på honom; jag viste att: Bastiljfången, om hvilken jag talat, hade varit inspärrad i en. cell, kallad Hundrafem, Norra Tornet. Jag hade hört det af hans egen mun. :Han visste icke att han egde något annat namn än Hundrafem, Norra Tornet, då han under min vård höll på: med sitt-skomakeri. Under. det jag stod och skötte min kanon den dagen, beslöt jag att jag skulle besöka den cellen när fästningen blifvit tagen. Han intogs: Jag beger mig till cellen, åtföljd af en annan medborgare, som sitter der i juryn; fångvaktaren visade oss vägen. Jag anställer der en mycket noggrann undersökning. I ett hål i spiselmuten, hvarest en sten blifvit utbruten och insatt igen, hittar jag en skrift, samma skrift, som jag här håller i handen. Jag har förskaffat mig tillfälle att se prof på doktor Maneties handstil, och har förvissat mig om, att detta papper är egenhändigt skrifvet af honom. Jag öfverlemnar i domstolens händer denna af doktorn egenhändigt författade skrift.s Läs upp skriften! Under den djupaste tystnad i domsalen — hvarunder Darnay kärleksfullt såg på sin maka, hans maka endast tog ögonen från honom för att emellanåt se på sin far, doktor Manette oaflåtligen såg på den som uppläste skriften,