Aftonbladet – 9 mars 1860, sida 3

gen kommer ut i verlden, vore honom af tiofaldt större gagn. Hvad åter undervisningsmetoden i de lefvande språken angår, så visar erfarenheten att denna icke är ändamålsenlig. Efter ett mångårigt inpluggande af de främmande oriens bemärkelser och böjningssätt, kan yngingen, vid utgåendet från skolan, väl någorunda explicera ena bok, men om han af någon tilltalas på det språk, å hvars studium han nedlagt så mycket besvär, förstår han sällan -hvad som säges, lika litet som han, å sin sida, kan uttrycka sig derå. Behofvet af en sådan språkkunskap växer emellertid med hvarje år, och han nödgas således ahtingen med mycken uppoffring af penningar och en dyrbar tid söka förvärfva denna kpnskap, vilket i äldre år gär långt mera trögt än I barndomen, eller ock för all sin tid förblifva i saknad deraf. Rådfråga vi blott naturen, skola vi likväl finna, att språk böra läras genom talande. Språket är för örat, icke för igat. Modersmålet läres genom att tala. Romarne läto sina barn undervisas blott i ett främmande språk, ett lefvande, nemligen grekiska, och denna undervisning meddelades icke genom torra och för barnen obegripliga grammatikor, utan af infödda greker, som genom talande lärde barnen språket. Tillen. del lärde sig våra fäder på samma sätt latin. Nästan alla deras läroböcker voro skrifna på detta språk, och såväl frågor som svar afgåfvos under lektionerna på latin. Vi tro derföre att det väl kunde vara värdt ett eftersinnande, om ej det vore långt mera gagneligt att åtminstone bereda de barn, som en termin erhållit undervisning i ett lefvande språks elementer, tillfälle att af skickliga språklärare, som under Jektionstimmarne endast talade ett sådant språk, lära sig såväl den rätta prononciationen som förmågan att förstå hvad som på ett sådant språk säges, äfvensom att kunna derpå uttrycka sig. Ingen fader låter numera gerna sin dotter intagas i en 8, k. pension, der icke undervisningen i de lefvande språken meddelas på det språk som skall inhemtas, eller så, att barnet vid utgåendet derifrån kan obehindradt tala ett sådant språk; men för gossar, som skulle hafva långt större nytta af en sådan kunskap, anser man det alldeles tillräckligt, att de lära sig en felaktig prononciation och inhemta en kännedom af språket, som icke tillåter ynglingen att öppna sin mun i ett sällskap, der ett främmande språk talas! I trots af talrika och starka protester af enskilda medlemmar har ekonomiutskottet vid denna riksdag afstyrkt väckta motioner om nskränkningar i katekesens utanläsning. Försäfves vittna förnuft och erfarenhet, att det sätt, hvarpå den första kristendomskunskapen au hos oss meddelas, förlamar det kristliga ifvets utveckling och dödar vetgirigheten just : det ämne, der densamma borde lifvas, för utt göra barnet skickligt till en sann uppfattving af kristendomens höga läror. Ekonomiitskottet har ansett upprabblandet af en hop för barnet meningslösa lexor vara af större vigt, och ännu länge kommer väl således letta undervisningssätt att, såsom nu, florera : våra elementarskolor. Men dermed är icke og. Man har nu äfven i en del skolor föreagit sig alt låta barnen läsa psalmer utantill. Det är icke nog att man gjort kristendomens ufvudläror till ett meningslöst pladder. Nu kola äfven de sköna utgjutelserna af en ren ch varm känsla för det högsta väsendet, om blifvit nedlagda i samlingen af våra andga sånger, profaneras och göras för barnen otbjudande. . Det är ytterst löjligt, men der-mte bedröfligt att höra en af dessa små rackare, som fått sig ålagdt att inplugga en ylik lexa, huru ban tröskar med dessa koniga ordasätt, hvilka poesiens. kraf stundom ranledt, och huru han arbetar, för att kunna rvandla de herrliga sentenser, psalmboken anehåller, till ett med lofiigt bruk öfverensämmande, dödt rabbel. Och för denna, ej slott onyttiga, utan äfven rentaf skadliga utanläsing af katekes och psalmbok ssall underisningen i lefvande språk och andra nyttiga mnen skjutas åt sidan! Hvad psalrmläsnincn beträffar hoppas vi åtminstone att direkonen för Stockbolms undervisningsverk i tid tstyr detta ofog, innan det bunnit blifva allvänt och häfdvunnet. Det har i sednare åren varit mycket taladt .m det uppväxande slägtets fysiska svaghet ch om nödvändigheten af gymnastik såsom otemedel deremot, men hvad har man gjort r att göra ungdomen delaktig. af denna af chofvet högt påkallade förmån? — Man ut.rdar skollagar hvartannat år; man nedsätter ;roverkskomitter, man inrättar embeten utetutande för vården af undervisningsväsendet; ven med ett af de vigtigaste föremål för enna vård, att bringa de under utveckling arande kroppskrafterna till en mot indiviens konstitution svarande utbildning och dersenom förebygga de sjukliga företeelser, i vilka barnet under nuvarande tidsförhållanen så lätt löper fara att falla, dermed står an ännu. på samma punkt. Hvad man talat minrättandet af gymnastiksalar vid bvarje ola har icke ens här i bufvudstaden blifvit rärverkligadt. Skall det icke gå på samma iti den nu mycket ventilerade frågan om :apenöfningar i skolorna? Det är godt att omma till insigt om ett allmänt behof, och et är lyckligt, när man i vårt Jand kan, ge-. om tusende -betänkligheter, arbeta sig upp ett förnuftigt beslut; men det är än bättre ch af större vigt att. verkligen göra något i 1 god sak, och att ic e, sedan omsider ett eslut blifvit fattadt, af sorglösbet låta det agnlöst förfalla. sant Rätiegångsoch Polissaker. — Till rådstufvurätten remitterades i förrgår från oliskammaren en avgifvelse, som afsåg en mind:e nlig. förseelse, -Poliskommissarien å Kungsholmen ieg hade nemligen förliden söndag, i nämnde förimlings kvrka., anhållit snickaregesällsenkan Marga