Aftonbladet – 9 mars 1860, sida 2

Aha, en perfekt fransos! God natt engelsman Ib God natt, medborgare ! Men gå för all del och se vår putslustige barberare, och tag en pipnubb meå dig! Sydney var icke kommen långt derifrån, förrän han stannade vid en gatlykta och skref med blyerspenna några ord på en papperslapp. Han gick sedan, med den säkra gån: gen af en person, som väl hittar vägen, några mörka och smutsiga gator, — smutsigare än vanligt; ty äfven de ansenligaste gatorna rengjordes aldrig på dessa fasans tider — och stannade vid ett litet apotek, som apotekaren sjelf höll på att stänga. . Carton öfverlemnade vid disken sitt tecept åt den lille puckelryggige apotekaren. Vuy, vuy, vuy ! hvisslade denne, när han hade läst det. Carton låtsade öm ingenting, och apotekaren sade: För eget behof, medborgare?x För mitt eget. Du förstår väl, att dessa species skola förvaras, åtskilde? Du känner följderna af att blanda ihop dem ? Jag -vet allt det der? Några små kapslar tillagades och lemnades honom. Han inlade dem i sin plånbok, och gick. Nu återstår intet vidare att göra tills i morgonn, sade ban, och såg upp på månen. Men jag känner ingen lust att sofva.n Det var icke i en lättfärdig ton, som han högt uttalade dessa ord med en blick på de hastigt framilande molnen; och i den låg lika litet trots som lättsinne. Det var den trygga tonen af en trött vandrare, som gått vilse och tappat vägen, men slutligen återfunnit Konom, och nu känner sig nalkas målet. För många år sedan; då ban redan hade ett namn bland sina kamrater i skolan såsorå en gosse med utmärkta gåfvor, hade han följt