Aftonbladet – 9 mars 1860, sida 1

og RR 5 NN AN OS EE 3 NA AN PO väckte Lorrys upp värksamhet, och: han såg .på Carton, som hade vändt ahsigtet mot elden. ; Han såg en ljusglimt, eller en skugga (gubben skulle icke. kunnat säga hvilketdera det var) skymta öfver detta: ansigte, ika hastigt som skuggan af ett seglande möln glider fram öfverett Jandslap en bläsig solskensdag. Carton lyfte nu foten för att maka tillbaka :en brand, som höll på att falla fram ur kaminen. Han var kläda i hvit ridrock och kragstöflar, enligt den tidens bruk: denna drägt, der han satt: i eldskenet, med sitt. långa, bruna hår utslaget öfver axlarna, såg hänovanligt blek ut, Han satt ännu med föten qvar, på -det brinnande vedträet, utan att ag märka, eller her sig om elden, så an Lorry måste göra honom uppmärksam erpaå. Gubben fortfor att uppmärksamt betrakta honom. Då han såg detta uttryck af lefnadströtthet, hvilket låg såsom en dyster skugga öfver, den unge mannens-af naturen vackra anletsdrag. påmindes: Kan ovilkorligt om dessa fingelse-fysionomier, hvilka han nyss hade skådat i revolutions-dornsalen. Öch ni har nu. fullgjort alla edra uppdrag här på platsen, sir? sade Carton i det han: vände sig till honom. RAP MJas Jag ämpade säga er i går . aftons; just i detsamma som Lucie kom och öfver-; raskade. ossy att jag slutligen hunnit uträtta allt hvad. jag kan uträtta här. Jag hoppades få se mina vänner. fullkomligt trygga här; och sedan. begifva mig af från Paris. Jag hade redan uttagit mitt respass, och var fullkomligt resfördig. eh Desutto båda tysta en stund. Ni har tillryggalagt en lång lefnadsbana, sir, sade Carton, med en sorgset tankfull uppsyn. Jag går på mitt åttiosjunde år.