Aftonbladet – 9 mars 1860, sida 1

gråta, och sitta likgiltig dervid.. Öch jag skulle ej kunna vörda er sorg högre, om ni vore min far: Ni är dock icke-så olycklig att vara det. I : Ehuru de sista orden. sades med en liten anstrykning af hans vanliga sätt, så låg: dock i bans röst ett uttyck af en ren och varm känsla, lhvarpå Lorry; som aldrig hade gjort bekantskap med hans bättre menniska, icke var beredd, Han räckte honom handen, som Carton hjertligt tryckte. För att återkomma till den stackars Darnay, sade Carton. Säg icke henne någonting om detta möte eller om mitt aftal med spionen. Hon skulle lätt kunna falla på den tanken, att meningen vore, att, i värsta fall; förskaffa Darnay . medel att gå dödsdomen i förväg. 4 q Detta var någonting, som icke hade fallit Lorry in, och han, kastade en hastig blick på Carton för att utforska, om det verkligen vat hans mening. Det såg så ut; hat besvarade blicken, hvars mening han synbarligenfattade. Hon kunde tänka tusen saker, fortfor, som endast skulle tjena till att öka Hennes oro. Säg henne ingenting om mig. : Bästär, såsom jag sade er genäst när jag kom, attjag icke träffar henne, Det lilla jag möjligtvis för henne må kufina uträtta, uträttar jag likaväl ändå. Ni ärnar er till henne, kan jag förstå? Det måste stå mycket illa till med henne i qväll. ,Jag ärnar mig dit nu genastly Det var. bra, det. Hon håller så mycket at er, och har ettså fast förtroende till r: Har hennes utseende mycket förändrats ? Sorg och oro måla sig i hennes ansigte; men lika vacker är hon ännu. vAhl Å Det. var ett långt, klagande ljud, liknande en suck, eller snarare en snyftning. Det