gen välsignelse met, patron. Han har ingen trefnad met; och ängslas och stinglas jemt och samt, och skulle gerna förtjena sitt bröd på annat mangr, om nån dager dertill vore — äfven om så vore, patron. Huh! sade Lorry, ehuru han verkligen började känna litet medlidande med karlen. pJag ryser bara jag ser på erx ,ACKk! tillåt mig bara säga, patronn, fortfor Oruncher, näfven om så vore — fastäjag säjer nte att så är.... Syrran iKrångla icke, karll sade Lorry. slö Gu bevare mig från såntb sade Cruncher. 1ksom han hade varit sjelfva ärligheten, men vad jag ödmjuklin ville säja, är, att jag bar ler -hemmai fattigdoma en pojke, som jag änkt skulle bli min efterträdare, när jag blir gammal och orklös, för te tjena patron och så -hans skickningar, och försörja sin stackars nor, när jag blir kaller immun. Om det nu ;å vore, ty jag säger inte att så är — ty jag vill inte krångla — så låt gossen få min plats 108 patron, och låten inte plikta för fars sins synder. Det var det, patron,, fortfor Cruncher, i det han torkade sina ögon med rockirmen, såsom tecken till att han nalkades slus et-af sitt tal; det var det, som Jag ville ödnjuklin:be om, En menniska kan. inte se alla le ohyggligheter, som bedrifvas här i landet, ch alla de hufvudlösa kropparna hvarendaste lag, till den mängd, att ett lik inte kan anes vara värdt ett kronans öre, utan att komna på allvarsamma tankar beträftande så väl let ena som d.t andra. Och det ber jag ock atron: betänka, att hvad jag sa åt den der ackars spionen, det sa jag för den goa sasens skull, fast jag nog kunnat tiga och hålat hemligt FA Er Bm Nå; det har ni åtminstone rätt utiv, sade sorry. Orda icke mer nu. Det kan vil ända, att jag icke tar min hand ifrån er, om i gör er förtjent af min välvilja och ångrar r, i gerning — och icke blott i ord. Jag ill icke höra flera ord nu. än i (Forts. OC