Aftonbladet – 7 mars 1860, sida 3

Den unge prins Josef Napoleon, hvilken nyligen erhållit titeln kejserlig höghet, har nu äfven bekommit rang af öfverste vid nationalgardet i Paris. Aktieegarne i det allmänna Suezkanalbolaget äro kallade till generalsammankomst i Paris den 15 instundande Maj. Tre linieregementen och en fotjäg rebataljon ba återvändt från Afrika till Toulon. Flera trupper väntas ytterligare dit från Afrika. ENGLAND. Den 1 dennes ingaf lord John Russell sin reformbill i underhuset. Till en början framlade han en med 10,000 underskrifter försedd petition till förmån för reformen af invånarne i Londons City, hvarefter han begynte sitt tal med att förklara, att det ej var hans afsigt att rubba råmärkena för landets författning, utan endast att afhjelpa några missförhållanden. Vid en återblick på landets tillstånd före 1832 års reformakt sade han sig ej kunna underlåta att lyckönska landet, för det att folket i allmänhet efter den tiden fattat större tillgifvenhet för de institutioner, Lunder hvilka.det lefver. Ännu år 1820 hade lord Castlereagh aktat nödigt att vidtaga er åtgärd, hvarigenom folkets friheter inskränktes och ett fritt uttalande af den allmänna meningen utom parlamentet förhindrades; nu, år 1860, skulle dylika försigtighetsåtgärder till statsförfattningens skydd vara alldeles öfverflödiga, ty önskan att upprätthålla landets beståndånde institutioner vore nu allmän. Hans afsigt vore nu blott att försona några underlåtenhetssynder i reformakten, hvilka dock visserligen vore af betydenhet. Isyn nerbet borde dervid en punkt komma i betraktande, rörande hvilken landets åsigt bestämdt uttalat sig, nemligen bestämmelserna rörande rösträttighet vid grefskapsvalen. Han föreslog att till qvalifikationerna för denna rätt tillägga ännu en, nemligen arrendeeller byresbelopp af 10 årligen. Hans andra förslag atsåg nedsättning af valcensus i städerna. Redan snart efter det reformbillen blef lag insåg han, att 10-:s-census var för hög och inskränkte folkets Yepresentation i parlamentet. Man hade påstått, att census då med afsigt sattes så hög, för att utestänga arbetsklassen. Detta kunde han ej medgifva; visserligen hade man dock Haft till ögonmärke medelklasserna, hvilkas intelligens och välstånd berättigade dem till rösträtt; men just derföre skulle det vara orätt att ännu längre vilja bibehålla en census, hvarigenom de genom sin intelligens och sin medborgerliga ställning till rösträtt berättigade medlemmarne af arbetsklassen uteslötes, isynnerhet som deras valrättighet skulle bidraga att stärka deras tillgifvenhet för landets institutioner. Man hade påstått, att detta förhållande bittills icke förorsakat något missnöje i landet, samt att man borde vänta, till dess behofvet af legislativa åtgärder oafvisligen inställde sig; men detta var ej den politiska klokhet, som erfarenheten lärt honom; enligt hans tanke borde lagstiftningen rörande dylika punkter så mycket som möjligt försiggå i allsköns lugn, och man borde ej vänta på, att arbetsklåsserna skulle sammanrota sig för att tilltvinga sig parlamentets uppmärksamhet å deras anspråk. Vid öfvervägande af saken har han kommit till den åsigten, att det vore bäst att göra åtgärden så enkel som möjligt samt att undvika införandet af rösträttighetsqvalifikationer, hvilka hittills varit landet obekanta, eller s. k. fantasiqvalifkationer. Han inskränkte sig derföre till att föreslå, att 10f:scensus i städerna skulle nedsättas till 6E:s-census. Efter en anställd beräkning skulle de röstberättigades antal derigenom i dessa valkretsar ökas med ungefär 194,000 och inalles uppgå till 635,000, hvilket visserligen icke vore något öfvermåttan stort antal. Derväst kommer frågan om representationens fördelning mellan valorterna. Då den första reformbillen för 29 år sedan framlades, var denna uppgift jemförelsevis lätt, ty hvår och en har funnit det orätt, att valorter med ganska ringa invånareantal hade representanter i underhuset, under det att städer, sådana som Manchester, Leeds och Birmingham; voro helt och hållet orepresenterade, hvarvid emellertid för bibehållande af åtminstone några valorter af första klassen då med rätta anfördes och innu måste anföras, att möjlighet bör hållas för ministeren öppen att utan alltför stora svårigheter. förskafta. sina egna medlemmar säte i underhuset. Men man kunde nu ej så lätt förfoga i denna sak som då, och han hade derföre nödgats uppställa ett förslag, hvilket så mycket som möjligt gjorde afseende å underhusets nuvarande sammansättning. Han föreslog derföre, att 25 valorter, dem ban uppräknade, och hvilka hittills haft 2 representanter hvardera, nu skulle få ega en. I stället skulle andra uppräknade valkretsar få Sima Tepresentanters antal ökadt dels med två dels med en 0. 8 v. Lord John Russell slöt sitt tal dermed, att, om han också två gånger sett sina reformförslag duka under, ban dock ej insåge något skäl, hvärföre detsamma skulle ske tredje gången. Den 2 dennes inlemnades: af lord John Eussell till underhuset de diplomatiska nand-1 lingarne i fråga om Savoyen, hvarvid lorden förklarade, att han ej hade kunskap om något. rörande .Savoyens införlifvande afslutet fördrag. Han kunde blott i allmänhet säga, t han. ej skulle ge sitt samtycke till införvandet, om de öfriga makterna ej medverkade dervid, samt att ivgen orsak förefunnes ill det antagandet, att Frankrike skulle vidtaga omedelbara mått och steg, för att sätta inforlifvandet i verkställighet. — Sir Robert Peel ansåg denna ministerns förklaring otilltvedsställande och frågade, om Napoleon ämnade taga alla Alppassen, Uppenbarligen hade Napoleon för afsigt att införlifva Savoyen utan afseende å de öfriga makterna. Napoleon -sviker de förväntningar man gjort sig af honom, derigenom att han genomdrifver sina önskningar rörande Savoyen, efter det TN FT AT KT OR PR a RR RR -R -. bt vw An fsk ON Yay BRANN 20 Lö IG jo fas