Aftonbladet – 7 mars 1860, sida 1

TVÅ STÄDER? EN BERÄTTELSE Ar CHARLES DICKENS. Hvad som sades i anledning af deras bedragna förväntan af den gode republikanen Bruti anhängare skulle — ntom att detklang mycket högljudt och munvigt — för miss Pross och hennes beskyddare endast ha varit hebreiska eller chaldeiska, äfven om de hade lyssnat aldrig så uppmärksamt derpå. Men de hade i sin öfverraskning icke öra för någonting. Ty det är att märka, att icke blott miss Pross var fallen i den djupaste förvåning och sinnesskakning, utan att äfven Cruncher — såsom det tycktes för sin egen 8 rskilda räkning — befann sig i ett tillstånd au: den yttersta förvåning. Hvad står på? sade karlen, som hade kommit miss Pross att skrika tillv Han sade detta i en förlägen, snäsig ton, eburu sakta och på engelska språket. Ack! Salomon, dyre Salomon! skrek miss Pross, i det hon återigen slog ihop händerna. Sedan jag. hvarken sett dig eller hört af dig på så många år, så skall jag nu träffa dig här! Kalla mig icke Salomon. Vill du bli min mörderska? frågade karlen, med förskräckt uppsyn och hviskande. Bro er, broder!, skrek miss Pross, bristande i tårar. Har jag någonsin gifvit dig minsta atisg att göra mig en så hisklig fråa? E så håll då din slammertrut,, sade Salomon, uch kom ut, om du vill tala med mig. Be) Se Aftonbladet n:is 1—5, 7—11, 13—27, 29, 34—38, 40—42, 50—55.